nöd för mig; jag är icke den lidande parten.
Inga tigerklor, sådana som er Montolievs, sar-
ga mig; tvärtom är det jag sjelf som spelar
tigerns roll... Men säg mig, Strathmore, hvar-
för i Guds namn skall ni åtaga er: den der
beskickningen till: Servien, Bosnien eller Bul-
garien, jag mins icke hvilketdera det var?
Kan inte furst Michael åtminstone vänta så
länge?
— Furst Michasl skulle säkerligen vänta
till domedagen heldre än att råka ut för mig;
men han får dock lof att tega emot mig. För
egen del skulle jag verkligen helst se, att jag
finge stanna hemma öfver den 1:sta i nästa
månad; men diplomatie oblige, och ärendet är
ef den natur att jag icke gerna safstår deri
från. Det tager nemligen ganska mycken slug-
het i anspråk.
— Kanske ni träffar den dyrkansvärda Va-
vasour på kontinenten. Försök det åtmin-
stone...
— För att föra henne hit till er, menar ni.
Er bondflicka skulle i sådant fall tvifvels-
utan bli slagen ur brädet af den fina damen,
om denna är blott tiondedelen så vacker, som
Rockeby beskrifver henne.
De båda herrarne inträdde mnu i slottet; ty
det var hög tid att de klädde sig för dinern.
Lady Millicent anlände efter en stund, stolt,
skön och förtrollande, jemte de Harewoodska
damerna och åtskilliga andra, för att denna af
ton dinera å White Ladies i den stora mat