-— Uv -—-
till trängsel fylld af andäktigt folk, fick han
89 ett ekipage i vild fart rulla fram genom
massorna, Hästarne hade af musiken, ljusen,
sorlet och folkhvimlet blifvit skrämda samt
börjat skena och sålunda, då kusken ej längre.
kunde styra dem, tagit en väg som eljest den-
na deg icke var tillåten.
Pilgrimmerna voro alltför tätt seammanpsc-
kade för att kunna i tid undvika den plöteli-
ga faran. De föllo om hvarandra och blefvo
öfverkörda, de starkare knuffade undan de sva-
gare, allt under det att de åkallade Jesus och
Guds moder och den helige Johans, lika-
som hoppales de att någondera af dessa helt
hastigt skulle åter ikläda sig en menniskas
skepzad och hjelpa dem att hejda de ursin-
niga djuren. Något sådant inträffade emeller-
tid icke, och hästarne fortforo att rusa fram-
åt, medan den qvinna, som åkte i vagnen,
utsträckte sina händer och anropäde dem om
bistånd, som icke kunde hjelpa sig sjelfva.
Svårt är att säga, hvilka dimensioner olyckan
skulle kommit att taga, ifall vår engelsman
icke händelsevis befunnit sig på platsen. Han
rörde sig ej ur fläcken utan stod hela tiden
lugn, kall och orörlig, såsom hade han varit
af granit; men i det ögonblick, då hästarne
skulle passera honom, störtade han plötsligt
fram och fattade dem i betslet med sådan
kraft, att de oaktadt farten genast stannade.
Det behöfdes härför hvad han i denna stund
visade sig ega —- on ovanlig styrka och den