töjda vid ett större isfält, hoppade jag, för att
kunna, som man säger, räta ut benen på ett nå-
got vidsträcktare promenadfält än vårt öfverbe
lamrade däck, ned på isfältet. Jag blef härvid
snart uppmärksam på några små svarta prickar,
hvilka lågo strödda dels på snöns yta, dels i det
inre af snön och framför allt på bottnen af de
vertikala hå!, som genom solvärmen bildas på
ytan af nästan hvarje snöfält. Vid de svarta
prickarnes undersökning dels med mikroskop,
dels genom rifning och slamning i agatmortel vi-
sade det sig, att de dels utgjordes af kiselskal efter
små, lågt organiserade växter (diatomaceer), dels
af metalliska partiklar, hvilka attraherades af
magnetea och ur kopparvitriol utfällde metallisk
koppar. Detta metalliska ämne utgjordes således
af jern. Den svarta färgen härrörde gannolikt af
kol, ehuru jag ej kunnat ännu direkte bevisa
detta. Då metalliskt jern af telluriskt ursprung
ickå eller knappast förekommer på jordytan,
måste dessa jernpartiklar tydligen vara af kos-
miskt ursprung) och iakttagelsen bekräftar några
likartade observationer, som jag sistlidna vinter
gjorde i Sverige, och en bror till mig i en afläg-
gen trakt af Finland, att nemligen med neder-
börden ätven ett kosmiskt stoft nedfaller till
jordytan. Genom att med nödiga försigtighets-
mått nedsmälta större partier nyfallen snö funno
vi nemligen att den bländande hvita snön vid
smältning qvarlemnar en avart återstod, bestående
af ett kalkaktigt ämne och metalliskt jern. Jeg
redogjorde för dessa iakttagelser vid akademiens
årshögtid i börjen af sistlidna april månad, dock
under förklaring, att saken icke kunde anses af-
jord förrän försöken upprepade i mera aflägset
elägna trakter, enär kolet kunde härröra från de
bebodda ländernas tusen skorstenar och jernet
vara afslitet från hästskor och m. dyl. Jag anser
nu denna iakttagelses riktighet vara satt utom
allt tvifvel.
För geologien och för vår verldsuppfattning i
allmänhet torde dessa iakttagelser, gom helt sä-
kert snart skola blifva bekräftade från otaliga
andra delar af jordklotet, vara af ej ringa vigt.
Det visar sig nemligen nu, att man vid läran
om jordklotets historia ej allenast måste göra
afseende på de förändringar detsamma undergått
i afseende å sin beskaffenhet, utan äfven derpå,
att sjelfva dess massa måste ha undergått ganska
väsentlig tillökning nnder den oerhörda tidslängd
ett geologiskt tidskifte omfattar. Äfven i prak-
tiskt hänseende är frågan at vigt, emedan samt-
liga de meteoriter man hittills undersökt och så-
ledes förmodligen äfven dessa jemte metalliskt
jern äfven innehåller fosfor, detta lifsvilkor för :
jordmånens bördighet. Det gamla bondordsprå-
et om aprilsnön tår derför här en oväntad be-
kräftelse.
Vid en redogörelse för resultaten af en expe-
dition, som pi så frikostigt understödt, har jag
något längre ansett mig böra uppehålla mig vid:
denna iakttagelse. Det torde dock vara tid att
återkomma till den egentliga reseskildringen.
(Här följer en skildring af resan, hvaraf det huf- ;
vudsakliga redan är kändt.) ;
Under vår långa ofrivilliga vistelse vid Norsk. .
ön, i.eo hamn, som bär det vackra namnet Fair-
haven, var fartygets manskap flitigt sysselsatt
med draggningar. Vi hade råkat på en punkt,
ovanligt gyhnsam i detta bänseende ej allenast
genom djurlifvets utomordentliga rikedom, utan
äfven genom hafsbottnens vexlande beskaffenhet.
En rik skörd gjordes, som ytterligare ökades ge-
nom sopning med svabel vå 95 famnars djup vid
809. Äfven expeditionens botanist, dr Kjellman,
gjorde i Fairhaven en rik skörd. Dr Kjellman
är företrädesvis intresserad af algerna, en växt-
grupp, son under föregående expeditioner icke
varit representerad genom någon särskild spe-
cialist. Ea. lucka i efseende å vår kännedom
om Spetsbergens flora fanns derför på dette filt
att fylla Det har äfven lyckats dr Kjellman att få
rätt på ett betydligt antal trån Spetsbergen ej
förut kända hafs- och sötvattensalger äfvensom
att lemna åtskilliga intressanta dsta till dessa
växters geografiska utbredning och lefnadsför-
hållanden. Särskild uppmärksamhet har han
egnat de små, lågt organiserade alger, som före-
komma på sjelfva snön och gifva åt den ej alle-
nast en skär och blodröd utan äfven en brun
och lifligt grön färg.
Dr Envall har jemte zoologiska arbeten sys-
selsatt sig med fotografi. tskilliga negativer
nedsändas med Gladan till professor Stenberg i
Stockholm, som med ifver praktiskt och teore-
tiskt studerat fotografien och på detta fält med
råd och dåd gått expeditionen tillhanda. Jag
hoppas professor Stenberg inom kort skall om-
besörja positiva afdrag och meddåla exemplar
deraf till hr grosshandlaren.
Ten TNA sontamhar