-— J0 —
— Jag blir visst ganska länge på Capri i
dag, sade presten, och du behöfver icke vän-
ta på mig. Måhända kommer jag hem först
i morgon... Och du, Laurella, skall helsa din
mor mycket från mig. Jag kommer troligt-
vis att besöka er någon gång i denna vecka.
Du far väl hem i qväll?
— Ja, så framt något tillfälle dertill er-
bjuder sig, genmälde den unga flickan.
— Du vet ju, att jag också skall återvän-
da i dag, yttrade Antonio i en, som han trod-
de sorglös ton. Jag skall vänta på dig till
aftonmessan. Om du ej kommit till dess,
så far jag ensam.
— Du måste följa med honom tillbaka, in-
föll presten. Det går icke an, att du lemnar
din mor ensam någon natt. År det långt till
det ställe, der du skall sälja ditt silke?
— Jag skall gå till en vingård på Ana-
capri.
— Och jag begifver mig till Capri... Gud
vare med dig, mitt barn, och med dig också,
min son!
LTaurella kysste den ärevördige herren på
handen och sade ett SfarvälX, som både presten
och Antonio fingo taga åt sig. Antonio an-
såg det emellertid icke vara sagdt åt honom,
Han tog af sig mössan för presten och såg
icke åt Laurella.
Men då båda hade vändt honom ryggen,
lät han sin blick endast en kort stund följa
I ARBABLATAG ; Då