kan med en stång genomborras; dess öfra yta
är af vattnet så upplöst-och sank att man måste
betjena sig af pålagda bräder, då man vill gå
derpå. Det oaktadt gungar ej holmen, ty den
är orörlig och kan bära tyngden af flere perso-
ner utan att förändra sitt läge eller sjunka. Dess
tjocklek är omkring 731, aln och mellan dess
undra sida och sjöbotten, som är hård och fast,
är ett mellanrum af 3 alnar Man förmodar att
rötterna till de trädstabbar, som finnas på hol-
men, sträcka sig ända ned till sjöbotten och
skulle således vara orsaken till holmens oförän-
drade läge; men emedan ingen strand på norra
sidan kunnat upptäckas på en sträcka af 170 al-
nar, slutar man att bolmen medelst denna gin
del hänger fast vid sjöbotten och att dess skap-
nad således nästan liknar en tunga, hvars ytter-
sta del vid de förutnämde tillfällena uppflyter
öfver vattnet. När denna holme först börjat visa
sig flytande är ej bekant, men i Marbäcks kyrko-
bok fianes anteckningar, som börja med 1696 och
sluta med 1790, under hvilken tid den varit
synlig 17 gånger: år 1743 var den uppe från den
5 september till den 9 oktober. Den besöktes
två särskilta gånger af Gustaf III: 1766 och 1773.
Sista-gången den varit synlig — så vidt uppgif-
terna derom blifvit meddelade — var 1826. Flere
på den nppsatta träd- och koppartaflor utvisa
med sina inskrifter hvilka besök den fått mot-
taga. Ofvannämde år 1773 uppflöt öster om den-
samma en annan holme om 30 famnars längd,
men hvilken hvarken förr eller senare varit syn-
lig. På den funnos omkring 100 trädstubbar.
(Thuneld.)
1819: gillade Karl XIV Johan planen att på
Vanäs udde anlägga Karlsborgs fästning.