Jag skall sälja silket till en fru på Capri, hvilken sedan väfver band deraf, och garnet till en annan. — Har du sjelf spunnit det? — Ja, herre. — Om jag ej mins orätt, har du också lärt dig väfva band. — Ja, herre. Men mor har åter blifvit så klen, att jag ej kan vara borta från hemmet, och sjelfva ha vi icke råd till att köpa oss en väfstol. — Har hon nu blifvit sämre igen: Herre Gud! Då jag var hos er vid påsktiden, satt hon ändå uppe. — Våren är alltid den värsta tiden för henne. Alltsedan de starka stormarne och jordbäfningen har hon ständigt måst. ligga. — Upphör icke att bedja den heliga jungfrun bjelpa henne. Och var god och flitig, mitt barn, så blir nog din bön hörd. Efter en stunds tystnad återtog han: — Då du kom ned till stranden, ropade man till dig SGoddag, VArrabiatal Hvårför kallar man dig så? Det är intet vackert namn för en kristen flicka, som skall vara from och ödmjuk. Flickan blef blossande röd öfver hela ensigtet och hennes ögon gnistrade. — De gäckas med mig, för det jag icke dansar och sjunger och skrattar som de andra. De skulle låta mig gå i fred; jeg gör dem ju ingenting.