förhoppningar vid gårdagens besök, hvilsa go
nom den nu lemnade upplysningen visats sak.
na grund? Han framstammade under ideligs
bugningar sin lyckönskan och tackade Valen-
tin för det han gjort honom den äran att pre:
sentera för honom sin brud. Dock återvann
han snart sin vänliga fryntlighet och säde:
— Men tänk, detta måste jag kalla ett
bögst underligt och föga vänskapligt spell
Hvem var det som i går just i detta rum ifra
de så starkt mot äktonskapst, att till och
med en gammal enkling kände sig orolig och
rädd? Och i dag presenterar ni en sådan brud!
Valentin smålog.
— Ingen annan än ni; herr doktor, har på
sitt samvete att jag så snart blifvit öfverty-
gad om falskheten af de satser, som jag pre:
dikade i går.
— Jag? Ni skämtar!
— Nej, det är rena allvaret, doktor; ni sjelf,
eller åtminstone er Almanzor, har förskaffat
mig min brud. Då jag i dag visade mig på
det ädla djuret utanför min kära FEugenies
fönster, blef hennes hjerta rördt, och hon för-
klarade sig besegrad. Men knappt hade jag
åter kommit till besinning efter segerns ovän-
tade lycka, förrän jeg påyrkade att vi först
skulle yppa vår förlofning för er, och så satte
vi oss i vagnen och åkte hit samt komma nu
för att bedja er mottsga en hjertlig tack af
er utomordentligt lycklige och erkänsganime