förhoppningar vid gårdagens besök, hvilsa go nom den nu lemnade upplysningen visats sak. na grund? Han framstammade under ideligs bugningar sin lyckönskan och tackade Valentin för det han gjort honom den äran att pre: sentera för honom sin brud. Dock återvann han snart sin vänliga fryntlighet och säde: — Men tänk, detta måste jag kalla ett bögst underligt och föga vänskapligt spell Hvem var det som i går just i detta rum ifra de så starkt mot äktonskapst, att till och med en gammal enkling kände sig orolig och rädd? Och i dag presenterar ni en sådan brud! Valentin smålog. — Ingen annan än ni; herr doktor, har på sitt samvete att jag så snart blifvit öfvertygad om falskheten af de satser, som jag pre: dikade i går. — Jag? Ni skämtar! — Nej, det är rena allvaret, doktor; ni sjelf, eller åtminstone er Almanzor, har förskaffat mig min brud. Då jag i dag visade mig på det ädla djuret utanför min kära FEugenies fönster, blef hennes hjerta rördt, och hon förklarade sig besegrad. Men knappt hade jag åter kommit till besinning efter segerns oväntade lycka, förrän jeg påyrkade att vi först skulle yppa vår förlofning för er, och så satte vi oss i vagnen och åkte hit samt komma nu för att bedja er mottsga en hjertlig tack af er utomordentligt lycklige och erkänsganime