Hvarjehanda nyheter.
En roman 1 verkligheten, Crip6,
hvilken för en månad sedan stod anklagad ia:
för Seine-domstolen i Paris, är 40 år gammal.
Hans fader, en aktad embetsman i Paris, hade
redan tidigt skaffat sonen plats i on kassa i
Poissy. År 1855 lät Crip6 af en lika vacker
som ovärdig qvinna förleda sig att tillgripa
3,600 frank ur den honom anförtrodda kassan.
Fyra dagar senare erkändo han, utan yttre på-
verkan och fullkomligt frivilligt, sitt brott samt
återlemnade allt hvad hans älskarinna lemnat
honom öfrigt, eller ungefär 2,000 frank. Rörde
af hans ånger ville hans förmän nedtysta sa-
ken, men Seinoprefekten lade sig i saken och
menade att rättvisan skulle hafva sin gårg.
Nu grep Crip till flykten för att icke öfver
sin gamle fader samka:sorg och bekymmer,
och iogick under falskt namn vid ett rege-
mente. Ett infall, som han sedan dyrt fått
plikta för, kom honom att välja namnet på en
ungdomsvän, som bodde hos hans farbror.
Under namnet Lemaitre iogick han som fri
villig i fjorde husarregementet och tjenado der
tro år. Då han en gång hade permission,
sökte han anställning som lärare i en pensions-
anstalt i departementetet Aisne. Som han
erhållit en god uppfostran, skötte han till full-
komlig belåtenhet sin nya syssla.
Emellertid hade Seine-tribunalet dömt den
för kassastölden i Poissy anklagade, ehuru han
icke inställt sig för domstolen, contumaciter
till tio års straffarbete. andra sidan. hade
Crip (eller den falske Lemaitre) lemnat roge-
mentet på ett sätt som alldeles icke kunde
anges tillåtligt, utan ansågo militärmyndighe-
terna sig föranlåtna att efterspana och åtala
den verklige Lomattire för rymning. Dot var
dock lätt för denne att bevisa det han aldrig
varit husar och icke var densamme som de-
gBertören.
Orip6 -tillvann sig under tiden genom gin
bildning och sitt utmärkta umgängessätt i
högsta grad sin nya omgifnings vänskap och
aktning; man önskade fästa honom vid hans
nya verkningskrets och föreslog honom derför
att sluta ett förmånligt äktenskap. Han nekade
i början, men då till och med den för honom
bostämda unga flickans familj gaf honom tyd-
liga bevis på sin välvilja, hade han icko längre
kraft att stå emot, utan gaf vika och gitte sig
på falska papper. Uader det oriktiga namnet
inträdde han som medlem i en högst aktnings.-
värd familj, hvilken ännu sedan allt blifvit
upptäckt bibehåller för honom den största
vänskap, och ehuru hans hustru efter två års
äktenskap dog, anse hans svärföräldrar honom
som sin son och hafva till och med testamen
terat honom hälften af sin förmögenhet, hvil-
ket legat han äfven mottog under namnet Ler
moitre.
Ett år senare utbytte han sin plats mot den
af förste räkenskapsförare vid den stora soc:
kerfabriken Fismes nära Rheims. Här ville
man åter förmå honom att gifta sig; hans
förmän föreställde honom nyttan deraf, sedd
ur alla möjliga synpunkter. Han lydde rådet
och ingick äfven denna förbindelse under nam:
net Lematftre, enär han hvarken : ville eller
kunde afslöja sitt förflutna lif, utan att der:
med öfverlemna sig i rättvisans händer. Dess
utom nalkades slutet af den honom för hans
år 1855 begångna brott ådömda strafftid, hvil:
ket äfven styrkte honom i hans beslut att
gitta sig. Äfven i Fismes åtojöt han den
största aktning.
En dag stod han på banstationen och sam-
talade med sin vän inspektoren; ett tåg hade
nyss ankommit; -lokomotivföraren hör inspek-
toren uttala namnet Lomaftre; han betraktar
uppmärksamt personen som svarar på detta
namn. Hans nyfikenhet var ganska naturlig,
ty han hette sjelf Lemaftre och var just den
kamrat, hvars namn och dopattest Crip6 hade
lånat, T.okomotivföraren hade icke förgätit de
få dagars eller timmars fängelse, som han måst
undergå. för dens skull som inkräktat hans
namn. Han trädde fram till denne, igenkände
sin barndoms lekkamrat och afslöjade honom.
I Fismes ville naturligtvis ingen i början tro
på lokomotivförarens berättelse. .Det är icke
möjligt, sade man: herr Lomsftre är den
hederligaste menniska på jorden och stadens
mest aktade man. Ea. petition med. 1,200
underskrifter till förmån för den anklagade
inlemnados till polisdomstolen; Men olyckligtr