o-— 18 -—sällskapet. Ännu en stunisåg Valentin, som stannade vid palmen, hennes gestalt bland de andra damerna och trodde sig då och då höra hennes röst. Det förekom honom, som hade han glömt att säga henne något vigtigt, och hen tänkte efter, hvad det kunde vara. Ändtligen föll det honom in, att han för artighetens skull borde fråga efter hennes moder, men då han nu sökte henne i salen och de angränsande rummen, var hon försvunnen, 3 2 3 Det var andra morgonen efter den dag, då nyss omförmälda sammanträffande egde rum. Annu fylldes stadens gator af dimmor; men luften högre upp var klar, och man kunde hoppas en vacker dag. I ett af hotellets rum satt den täcka unga frun vid skrifbordet framför ett påbörjadt bref. Hon halo sammanknöppt händerna öfver pappersbladet, och hennes tankar rörde sig kring något helt annat än innehållet af de skrifna raderna. Så ofta hon hörde steg ute i förstugsn, spratt hon till och lyssnade. Men stegen passerade hennes dörr, och hon blef åter allena med sig sjelf. Hvarför vände alla hannes tankar ständigt tillbaka till den för så längesedan bänsvunna tiden och till denna väg i trädgården, der hon en afton framgick mellan astrarne, under det