Till hufvudstadens hrr handlande! Redan för ett år sedan afhandlades på ett par möten mellan handelsexpediter frågan om en förkortning i deras dagliga arbetstid. Saken stannade dervid och man väntade att herrar principaler, sedan expediternas billiga önskningar blifvit uttalade och kommit till offentlig kännedom, skulle visa något tillmötesgående och träffa öfverenskommelse för vionande af det åsyftade ändamålet. Då likväl hittills icko något resultat kunnat vinnas, utan det snarare synes som hrr principaler tänkt sig att den väckta frågan skulle af sig sjolf bortdö, så anse vi, handelsexpediter, af sakens vigt oss manade att tillse, det man må komma från ord till handling uti förevarasde hinsoende. Det är för längesedan erkändt, att femton timmars dagligt arbete, om det än icko är af så ansträngande boskaffonhet, likväl är alldeles för mycket, samt ett det lägger hinder i vägen för förståndets utbildning, kroppens vård och nödig hvila. Det är en lika känd sak, att ingen arbetare, vare sig i yrke eller dagsverke, är sysselsatt så många timmar om dagen. Det är ensamt för hendeisexpediten, som tiden för de dagliga göromålen så utsträckes, att han icke har en enda timme för intellektuela: bahof eller en upp: friskande förströelse, utan att dertill använda någon del af natten, på bekostnad af den behöfliga hvilotiden, Han kan under den varma årstiden icke blifva i tillfälle att njuta af ett bad, med mindre än att dettå måste ske redan. klockan 6 på morgonen eller efter klockan 10 på aftonen. Till och med sina måltider får han icke ostörd intaga, utan måste, äfven då, vara baredd att expediera inkommande kunder. Ännu mindre kan haa få bevista en teaterrepresentation eller njuta af de musikaliska aftonunderhållningar, som under denna årstid gratis erbjudas, utan att det måste ske på söneller Helgedag, hvarför det ingalunda står i hans fria val att bestämma sig för beskaffenheten af det nöje han vill söka; ty söndagsnöjena äro icke alltid de lämpligaste. Då, såsom redan är nämdt, det orättvisa i detta förhållande redan är erkändt och förkortningar i arbetstiden för de allra festa yrkesidkare förekommit under senare tider, så måste det antingen bero på bristande förmåga hos handelsexpediterna att göra sin talan gällande, eller också för ringa tillmötesgående från priscipalernas sida, att orättvisan härutinnan fortfarande gvarstår. Vi vilja dock ingalunda antaga det senare, alldenstund principalerna och deras familjer i flera hänseenden hafva olägenheter af den långa arbetstiden, dels emedan aftonspisningen, som svanligen eger rum i familjen då principalen icke är ungkarl, sker efter sedan boden är stängd och således stör familjens beqvämlighet; hvarjemte det med fulla skäl torde kunna antegas, att principalen med tillfredsställelse bör se att hans biträde har något tillfälle att förskaffa sig bildande förströelse och möjligen i teoretiskt hänseende förkofra sig i hvad till handelsväsendet hörer, samt att biträdet kan efter dagens arbete få åtnjuta samma förmån, som hvarje annav, nemligen att söka en oskyldig förströelse, hvartill natten naturligtvis icke lämpar sig. Några olägenheter kunna herrar handlande egentligen icke hafva af arbetstidens förkortande, emedan det är fullt antagligt att om hendelsbodarne stängas tidigare, skola de