Man har kommit, och då Intet der fins att få, Då blir henvägen lång. Samma drake som flög Nyss på utfärd som bäst, Är nu dåsig och trög Som en istadig häst, Och vill ryttarn på dan Hinna hem öfver Ran Får han ro sig till stan. Så här vexla alltjemt Lugn och storm hvarje dag, Liksom allvar och skämt. Här, fast tomt på behag Utaf blommor och grönt, Är det vilda så grant, Så naturligt och sant Att det snart sagdt blir skönt. Ifrån fjerran och när Finnas badgäster här, Minst ett tusen bortåt. Om jag ljög, så förlåt, — Lite lögn pryder tal. Här är folk från Borås Och från Dalslands kanal, Och från Stockholm en flock, Och från Norge en skock, Utan antal och namn; Och ifrån Söderhamn, Och från Motala-ån, Och från Vermland ,,en masset; Men som ingen har pass Nu för tiden, så har Jag långt lättare för