Man har kommit, och då
Intet der fins att få,
Då blir henvägen lång.
Samma drake som flög
Nyss på utfärd som bäst,
Är nu dåsig och trög
Som en istadig häst,
Och vill ryttarn på dan
Hinna hem öfver Ran
Får han ro sig till stan.
Så här vexla alltjemt
Lugn och storm hvarje dag,
Liksom allvar och skämt.
Här, fast tomt på behag
Utaf blommor och grönt,
Är det vilda så grant,
Så naturligt och sant
Att det snart sagdt blir skönt.
Ifrån fjerran och när
Finnas badgäster här,
Minst ett tusen bortåt.
Om jag ljög, så förlåt, —
Lite lögn pryder tal.
Här är folk från Borås
Och från Dalslands kanal,
Och från Stockholm en flock,
Och från Norge en skock,
Utan antal och namn;
Och ifrån Söderhamn,
Och från Motala-ån,
Och från Vermland ,,en masset;
Men som ingen har pass
Nu för tiden, så har
Jag långt lättare för