0. 0 BET tid till öfverläggning och nu herrskar, säger en brefskrifvare till Köla. Zeit., nästan allmänt den tron att Henrik den 5:te äfven i framtiden skall bi tvungen att i Frohsdorf utöfva Ssina kungliga rättigheter. Den egentliga skulden till att man icke gerast ekred till utförande af de rojalistiska planerna tillskrifves åter Henrik den 5:te. Då man nemligen begärde att han skulle beqväina sig till att utgifva ett manifest, hvilket skulle. kunna vinna för honom åtminstone anhängarne af den konstitutionela monarkien, gjorde han oupphörliga svårigheter, tiden förgick, flertalet af de liberala rojalisterna kom till besinning och nu vilja icke dessa på några vilkor ge sitt bifall till en monarki sådan som grefven af Chambord önskar den. Något som ock skadat fusionisternas planer är den djupa ringaktning, som kommit grefven af Paris till del med anledning af det förakt han visat sina förfäder, sin familje traditioner och grucdsatser, Han lär nu icke längre kallas Comte de Paris, utan monsieur de Paris, hvilket namn, som bekant, eljest päres af Paris bödel. Han är, säger man, sämre till och med än denne, ty bödeln brännmärker blott dem som blifvit dömda dertill, då deremot grefven af Paris sökt negla sin far och farfar vid skampålen. Goeneralrådens årliga sammanträden ha nu börjat, och fastän dessa blott ha att sysselsätta sig med departementens lokala intressen, ha de dock alltid haft ett väsentligt inflytande på stämningen i landet, liksom de också ofta kunnat bringa verksamma agitationer till stånd. Det republikanska elementet är starkt representeradt i dessa församlingar och det är derför naturligt att oppositionens ledare hoppas på understöd från deras sida. Iorikesministern lär ock från åtskilliga prefekter ha blifvit underrättad om att man har för afsigt att protestera mot dö resultat, som sammankomsten i Frohsdorf möjligen kan ha till följd, och fordra republikens definitiva upprättande. Hura regeringen kommer att förhålla sig gent emot dessa demonstrationer är ovisst; af ett telegram till Times ses dock, att prefekterna mottagit instruktioner om att inskrida ifall generalrådens möten skulle komma att antaga politisk karaktär. Ett annat telegram, som redan är vira läsare bekant, meddelar att prasidentvalen till generalråden haft en lycklig utgång för de konservative nästan öfverallt utom i de sydliga departementen. Generalrådens hållning skall emellertid otvifvelaktigt komma att bli intressanta mätare för fusionspolitikens utsigter. Att denna politiks utsigter icke äro synnerligen stora framgår ytterligare af de rapporter, som, iokomna från landets oliza delar, blifvit upplästa vid ett sammanträde af Union republicaine eller nationalförsamlingens yttersta venster. Enligt desamma skulle intrigerna för monarkin rösa alls intet bifall inom departementen och öfverallt der nya val komma att ega rum lära de sannolikt utfalla till det republikanska partiets fördel. Detta parti är ock helt och hållet bestämdt att fortsätta med sin afvaktande, uppmärksamma och fasta politik. Om valrörelserna i Tyskland skrifver en korrespondent från Borlin till Augsb. Allg. Zeitung: Hur lifligt än pressen, i synnerhet den liberala, sysselsätter sig med de förestående valen till landtoch riksdagen, visar sig dock blott ringa intresse eller deltagande hos sjelfva folket. Men så mycket måste dock betraktas såsom visst, att det så kallade Kreuzzeitungs-partits utsigtersjunkit lägre än någonsin efter den fullkomliga brytningen mellan regeringen och de gsammal-konservativa. Huruvida Nationalzeitgs påstående att alla till nationallibarala partit hörande deputerado komma att pli ätervalda och att dessutom partit skall komma att eröfra åtskilliga hittills konservativa valkretsar lär väl, säges det, bli beroende på huruvida regeringen skall understödja detta partis sträfvands eller ej. Som det egentliga regeringspartit bör man betrakta de Snykonservative, hvilka i allt väsentligt stämma öfverens med de Sfrikongarvativet utom deri, att de förstnämde öppet uppträda till regeringens försvar, då deremot de sistnämde söka häfda ett slags sjolfständighet. Föröfrigt äro dessa båda grupper eniga i att jemte de nationalliberale understölja regeringen i honnes kyrkopolitik. Det är måhända bott i frågan om militärlagen som det herrskar oenighet mellan regeringen och de nationalliberale. Tumultuariska uppträden ha egt rum i Breslau med anledning af ett socialistiskt arbatarmöte, som slutligen måste upplösas af polismakten. Bland de 1,000 närvarande funnos många medlemmar af International och dessa motsatte sig på det häftigäste att det demokratiska arbetarpartit skulle leda förhandlingarne. Då arbetareföreningens ordförande, Hassuclever, skulle intaga platsen såsom mötets president, uppstod ett förfärligt tumult, som först glutade då han gaf ordet åt en af Internationals medlemmar, hvilken genast föreslog att Hasonclever, Ssåsom hemlig regeringsagent och förrädare mot den rätta sociala folkfriheten4, icke måtte få ordet. Nu uppstod ett nytt våldsamt tumult och ett allmänt slagsmål utbröt, som icke slutade förr än polisen utrymde lokalen. I sammanhang härmed kan nämnas att myndigheternas i Disseldorff låtit nadtaga af socialdomokraterna uppsatta plakat, hvilka uppfordrat till ett allmänt folkmöte. Den starkaste utbredningen tyckes den socialdemokratiska agitationen hafva i konungariket