Utrikes-Nyheter.
Från Frankrike.
Journal des Dåebats ekrifver: Man för-
säkras, säger lIndep. Belge, att marskalk
Mac Mabhon är villig att låna sitt biträde till
återställandet af monerkien — öfver hvilken
man har för afsigt att med i nödfall blott
en rösts majoritet låta nationalförsamlingen
votera — dock blott under det vilkor, att
landet förut tillfrågas. Vi veta icke om
VIndep. är väl underrättad; meni galla hän-
delser låter det, som tidningen säger om
marskalk Mac Mahon, ganska sannolikt. Vi
tro på det bestämdaste att marskalken, äf-
ven om han icke skulle hysa några var-
mare sympatier för republikens bestånd,
likväl icke skulle vilja deltaga i en stats-
kupp. Och en stor statskupp vore det, om
nationalförsamlingen blott genom röstplura-
litet ingatte monarkien med Guds nåde.
Här föreligger en statsrättslig fråga, fom
beherrskar situationen, Den närvarande na-
tionalförsamlingen är nemligen tillkommen
genom de allmänna valen och eger bestånd
blott på folksuveränitetens grundval. Det
är således lätt att inse, att hornes mandat
icke kan sträcka sig så långt, att hon ken
uppoffra den princip, på hvilken hon hvilar,
för den Sgudomliga rättens princip, som ju
innebär ett förnekande af den förra. Myc-
ket kan hon göra, men detta icke, lika litet
som en förvaltare af en egendom kan,
utan särskildt bemyndigande, förklara att de
personer, af hvilka han erhållit sin full-
makt såsom förvaltare, afstå från sin egen-
domsrätt. Hvarje domstol skulle förklara
ett sådant förfarande för ett missbruk af
den ursprungliga fullmakten och i följd här-
af för olagligt. Och här föreligger just ett
likartsdt fall. Frågan är om folksuveräni-
teten skall nedlöggas i grefvens af Caam-
pord händer; men det är blott landet —
hvilket eger denna suveränitet — som kan
afgöra denna fråga. Nationalförsamlingen
har blott rättighet att förelägga landet frågan
härom, men alldeles icke att, vare sig med
hur stor majoritet som helst, sjelf afgöra
densamma. Detta kan icke undgå att som
riktigt erkännas af en så rättänkande och
lojal man gom marskalk M:c Mahon.4
Efter hvad man försäkrar har nu gteefven
af Paris till grefven af Chambord öfver-
lemnat sin skriftliga afsägelse och fwlkom-
liga underkastelse.
För några dagar sedan innehöll Zaion en
artikel, i hvilken det säges att enheten i
det franska regenthuset måste medföra en-
het i den romanska nstioaens politik och
att Frankrike, Italien och Spanien äro kal-
lade att bilda en motvigt mot Tyskland4.
Det är icke bekant hur man i Tyskland
uppfattar dylika uttalanden, men i Italien
hör man dem med missnöje. Dst italionska
sändebudet i Paris lär ock ha fått i upp-
drag att till hertigen af Broglie ställa den
frågan, huruvida han gynnar fusionen, och
att, ifall svaret utfaller jakande, göra ho-
nom uppmärksam på följderna häraf för
Frankrikes ställning till Italien.
Hvarken Thiers eller Gambstta tro på
fusionens seger utan öfverlemna sig helt och
hållet åt hoppet att rojalisterna icke skola
lyckas drifva sina planer igenom. Thiers
är så säker derom att han, efter hvad en
brefskrifvare till Köln. Zeit. berättar, vid
sin afresa yttrat till Jules Simon, som är
hans ställföreträdare: Mod blott! Fusionen
är en omöjlighet4. Thiers är öfvertygad om
att Frankrike måste återvända till honom.
Dessa hans tankar kunna ej heller annat
än stärkas af det mottagande han erfarit
öfverallt der han under sin rosa till Schweiz
färdats fram. Entusiastiska, jublande men-
niskomassor ha allestädes samlat sig kring
honom, fester, illuminationer och ssrenader
ha helsat honom öfverallt der han dröjt
qvar något.
Orleanisterna i södra Frankrike ha uttalat
sig mot fusionen. Detsamma har en hr de
Gasparin, hufvudman för en af Frankrikes
anseddaste familjer, gjort i en af pressen
offentliggjord skrifvelse, gom väckt stor
uppmärksamhet. Han förklarar i densamma
att de liberala orleanisterna icke kunna god-
känna grefvens af Paris uppträdande i Frohs-
dorf.
Den till utställningen i Wien afreste han-