. Från Frankrike. Vid statsrådets sammanträde i Versailles i onsdags, vid hvilket tillfälle marskalk Mac Mahon presiderat, lär det, enligt hvad en brefskrifvare till Daily News berättar; ba varit fråga om att nu genast sammankalla nationalförsamlingen. Efter en längre diskussion lär man dock ha beslutat att icke inkalla församlingen förr, än tyskarne utrymt Verdun. Detta beslut lär ha blifvit fattadt hufvudsakligen på yrkande af Buffet, som nyligen återvändt från de östra departementen och som uppgifvit att de radikale och de ockuperande tyskarne stå på synnerlig god fot med hvarandra. Med anledning häraf lär man ha befarat, att de senare, om en katolsk-monarkisk restauration skulle ega rum under det de funnes qvar i Frankrike, lätt skulle i denna omständighet kunna finna en anledning att fortfarande hålla landet besatt. Regeriovgens fusionistiska ansträngningar ha uppväckt stort missnöje hos bonapartisterna, och det bekräftas ytterligare, att de vilja understödja de radikala i deras sträfvan att få Mac Mahons presidentskap förlängdt i ytterligare tre år. Daily News brefskrifvare säger ock att Thiers hoppas att, med bjelp af venstern, af den Casimir Perierska gruppen af deputerade och af tjugu eller trettio orleanister af gamla skolan, som älska sina doktriner mer än sin furste, kunna hålla fusionisterna stången, antingen de försöka att med våld eller med list drifva sina planer igenom. Thiers har nu afrest till Schweiz, men hemvänder så snart nationalförsamlingen blir åter inkallad. Om fusionisternas planer skrifver Soir: SYttersta högern, högern och högra centern skola nu ha gifvit det permanenta utskottet, som representerar dem, fullmakt att vidtaga för monarkins upprättande nödvändiga åtgärder. De tre grupperna råda, efter de invigdas åsigter, öfver 280 röster, och nu, då försoningen mellan grefven af Chambord och de orleanska prinsarne egt rum, gäller det blott att vinna l flera röster, och med detta sysselsätter man sig för närvarande. När man så försäkrat sig om en mejoritet, skall det permanenta utskottet — omedelbart efter landets utrymning af den tyska ockupationshären — sammankalla nationalförsamlingen och under förklaring att hu tiden vore inne ått göra slut på det provisoriska tillståndet föreslå följande beslut: 1:0) monarkin är Frankrikes lagliga regeringsform, 2:0) ett utskott af trettio personer skall tillsättas för att utarbeta konstitutionen, 3:0) nationalförsamlingen uppskjuter sina sammanträden i tre månader för att ge utskottet tid till att fullborda sitt arbete, 4:0) marskalk Mac Mabon skall fortfaraå att såsom -konungarikets generallöjtaant utöfva den honom förut tilldelade myndigheten... Marskalken skall inskränka sig till att meddela prefekterna det beslut nationalförsamlingen fattat och förklara att ingen förändring skall ega rum i landets administration samt uppfordra alla ordningens män och dem som respoktera lagarne att bidraga till det allmänna lugnets upprätthållande. Konstitutionsutskottet skall genast gripa sig an med sitt arbete och grefven af Chambord, som då hitkallas, skall antagligen göra de eftergifter han hittills vägrat att göra och förklara att hären må bekälla trikoloren och att han är redo att grundlägga den konstitutionela monarkin med alla dess garantier. Denna Boirs skrifvelse har väckt stor uppmärksamhet och uppgifterna anses vara fullkomligt pålitliga, dock skall det icke vara säkert att nationalförsamlingens ferier komma att afkortas. Enligt Patrie ha monarkisterna redan bland de deputerade sättlat 327 underskrifter på den pröklamation, som förklarar Frankrike för monarki, och man hoppas att kunna föröka detta antal med ännu 40 å 45 röster, så att hela antalet skall uppgå till 370. Man skulle således komma att erhålla 10 röster mer, än söm erfordras för att uppnå absolut mfjoritet, ty natiopalförsamlingen räknar 728 medlemmar, af hvilka dock aldrig flera än 710 någonsin varit närvarande. Vidare säges det; att flera deputerade, som hittills röstat med bonapartisterna, nu gått öfver till det fuäsionistiska partiet, och att den öfriga delen af det kejserliga partiet ingalunda vill göra gemensam sak med de radikala, utav fortfarande sätter sitt hopp till marskalk Mac Mahon, åt hvilken de under ytterligåre tre år vilja öfverlemna presidentskapet. Hela presterskapet väntas ock komma att öfverge bonapartisterna och vända sig till fusionspartiet, ty bakom Henrik den 5:te se de återställandet af den påfliga makten. Emellertid är det ännu omöjligt att förutse huruvida dessa fusionisternas planer kunna verkliggöras ; omöjligt att förutsäga på hvilken sida skall komma den svaga mejoritet, som skall afgöra öfver republik eller monarki i Frankrike. Thiers och