. Från Frankrike.
Vid statsrådets sammanträde i Versailles
i onsdags, vid hvilket tillfälle marskalk Mac
Mahon presiderat, lär det, enligt hvad en
brefskrifvare till Daily News berättar; ba
varit fråga om att nu genast sammankalla
nationalförsamlingen. Efter en längre diskus-
sion lär man dock ha beslutat att icke inkalla
församlingen förr, än tyskarne utrymt Ver-
dun. Detta beslut lär ha blifvit fattadt
hufvudsakligen på yrkande af Buffet, som
nyligen återvändt från de östra departemen-
ten och som uppgifvit att de radikale och
de ockuperande tyskarne stå på synnerlig
god fot med hvarandra. Med anledning häraf
lär man ha befarat, att de senare, om en
katolsk-monarkisk restauration skulle ega rum
under det de funnes qvar i Frankrike, lätt
skulle i denna omständighet kunna finna en
anledning att fortfarande hålla landet besatt.
Regeriovgens fusionistiska ansträngningar
ha uppväckt stort missnöje hos bonaparti-
sterna, och det bekräftas ytterligare, att de
vilja understödja de radikala i deras sträf-
van att få Mac Mahons presidentskap för-
längdt i ytterligare tre år.
Daily News brefskrifvare säger ock att
Thiers hoppas att, med bjelp af venstern,
af den Casimir Perierska gruppen af depu-
terade och af tjugu eller trettio orleanister
af gamla skolan, som älska sina doktriner
mer än sin furste, kunna hålla fusionisterna
stången, antingen de försöka att med våld
eller med list drifva sina planer igenom.
Thiers har nu afrest till Schweiz, men hem-
vänder så snart nationalförsamlingen blir
åter inkallad.
Om fusionisternas planer
skrifver Soir: SYttersta högern, högern och
högra centern skola nu ha gifvit det per-
manenta utskottet, som representerar dem,
fullmakt att vidtaga för monarkins upprät-
tande nödvändiga åtgärder. De tre grup-
perna råda, efter de invigdas åsigter, öfver
280 röster, och nu, då försoningen mellan
grefven af Chambord och de orleanska prin-
sarne egt rum, gäller det blott att vinna l
flera röster, och med detta sysselsätter man
sig för närvarande. När man så försäkrat
sig om en mejoritet, skall det permanenta
utskottet — omedelbart efter landets utrym-
ning af den tyska ockupationshären — sam-
mankalla nationalförsamlingen och under
förklaring att hu tiden vore inne ått göra
slut på det provisoriska tillståndet föreslå
följande beslut: 1:0) monarkin är Frankrikes
lagliga regeringsform, 2:0) ett utskott af
trettio personer skall tillsättas för att ut-
arbeta konstitutionen, 3:0) nationalförsam-
lingen uppskjuter sina sammanträden i tre
månader för att ge utskottet tid till att
fullborda sitt arbete, 4:0) marskalk Mac
Mabon - skall fortfaraå att såsom -konunga-
rikets generallöjtaant utöfva den honom
förut tilldelade myndigheten... Marskalken
skall inskränka sig till att meddela prefek-
terna det beslut nationalförsamlingen fattat
och förklara att ingen förändring skall ega
rum i landets administration samt uppfordra
alla ordningens män och dem som respok-
tera lagarne att bidraga till det allmänna
lugnets upprätthållande. Konstitutionsut-
skottet skall genast gripa sig an med sitt
arbete och grefven af Chambord, som då
hitkallas, skall antagligen göra de eftergif-
ter han hittills vägrat att göra och förklara
att hären må bekälla trikoloren och att han
är redo att grundlägga den konstitutionela
monarkin med alla dess garantier.
Denna Boirs skrifvelse har väckt stor
uppmärksamhet och uppgifterna anses vara
fullkomligt pålitliga, dock skall det icke
vara säkert att nationalförsamlingens ferier
komma att afkortas.
Enligt Patrie ha monarkisterna redan bland
de deputerade sättlat 327 underskrifter på
den pröklamation, som förklarar Frankrike
för monarki, och man hoppas att kunna för-
öka detta antal med ännu 40 å 45 röster,
så att hela antalet skall uppgå till 370.
Man skulle således komma att erhålla 10
röster mer, än söm erfordras för att uppnå
absolut mfjoritet, ty natiopalförsamlingen
räknar 728 medlemmar, af hvilka dock al-
drig flera än 710 någonsin varit närvarande.
Vidare säges det; att flera deputerade, som
hittills röstat med bonapartisterna, nu gått
öfver till det fuäsionistiska partiet, och att
den öfriga delen af det kejserliga partiet
ingalunda vill göra gemensam sak med de
radikala, utav fortfarande sätter sitt hopp
till marskalk Mac Mahon, åt hvilken de
under ytterligåre tre år vilja öfverlemna
presidentskapet. Hela presterskapet väntas
ock komma att öfverge bonapartisterna och
vända sig till fusionspartiet, ty bakom Hen-
rik den 5:te se de återställandet af den
påfliga makten.
Emellertid är det ännu omöjligt att för-
utse huruvida dessa fusionisternas planer
kunna verkliggöras ; omöjligt att förutsäga
på hvilken sida skall komma den svaga
mejoritet, som skall afgöra öfver republik
eller monarki i Frankrike. Thiers och