SS
I januari månad 1831 lemnade hertigin-
nan af Berry, åtföljd af marskalk Bourmont,
Skotland och begaf sig först till Haag och
derifrån till Livorno, der hon den 24 april
1832 steg ombord å ett skepp för att afsegla
oe Marseille, Der var landstigningen förbe-
redd.
Planen blef emellertid upptäckt och hon
måste afstå från Marseille. I stället land-
steg hon hemligt vid Cioat, hvarifrån hon,
endast åtföljd af tre man, efter många äf-
ventyr undkom till Piemont. Bevekt af
talrika bref och försäkringar om understöd,
skred hon snart åter öfver gränsen och reste
okänd och under många förklädningar genom
-Provence, och hela sydliga Frankrike till
Vend6e, der ett parti rest sig till förmån
för Honrik V. Legitimisterna förlorade lik-
väl den ena träffningen efter den andra mot
regeringens trupper, som leddes af militär-
befälhafvaren i Vend6e, general Bolignac.
Slutligen stucko legitimisterna, sedan allt
var förloradt, sin sista fasta tillflyktsort,
slottet Pennessicre de la Cour, i brand och
utspredo ryktet att hertiginnan af Berry
der blifvit innebränd, för att från henne
leda polisens vaksamhet. Hon jagades emel-
lertid från det ena stället till det andra och
kom till Nantes, hvarifrån hon ämnade öf-
verresa till England, men der fick hon ny
anledving att tro på framgången af sitt
företag. Hon stannade -alltså qvar i staden
och inrättade åt sig ett slags högqvarter
samt förde en ytterst liflig korrespondens
med legitimisterna i alla delar af landet.
Det var förvecklingen mellan Holland och
Belgien, hvaraf franska styrelsen blifvit
föranledd att sammandraga en armå vid bel-
giska gränsen, som gifvit den konspirerande
hertiginnan nytt mod. Franska regeringen
blef deraf å sin sida öfvertygad att hon
antingen måste ur landet eller ock arreste-
ras. En tysk jude, Simon Deutz, förrådde
för. Thiers hennes upphållsställe, som straxt
omringades af soldater. Man uudersökte
huset, men utan resultat. Bordet var du-
kadt, der funnos lemningar af mat, men inga
gäster; man fann äfven ett bref af hertig-
innan, hvarå bläcket ännu ej torkat o. B.vV.
Hon var alltså i närheten.
Af denna anledning sattes vakter i alla
mum. I ett af dessa kändes det kallt (det
var den 6 nov.), hvårför soldaterna tände
på en oldbraga i kaminen. Bakom denna
kamin var ett litet rum, blott fyra fot i
qvadrat, hvaraf ena väggen, den mot kami-
nen, endast bestod af en jernplåt. I detta
gömställe hade hertiginnan jemte hr Gui-
bourg, grefve Menas och fröken Kersiabec
sökt tillflykt. Den starka värmen tvang
dem slutligen, efter 20 timmars lidanden,
att gifva sig tillkänna. På regeringens be-
fallning transporterades fångarne till slottet
Blaye, der hertiginnan lefde i fångenskap till
den 10 maj 1833, då hon såsom för framtiden
oskadlig frigafs. - Hon hade nemligen, en-
ligt egen uppgift, i Italien gift sig med en
grefve Palli och födde i fångenskapen en
dotter, hvilket förhållande Ludvig Philip
med rätta ansåg hade tillintetgjort hela
hennes inflytande.
Hennes son hade under alla dössa hän-
delser lefvat i lugnet hos sin farfar å Ho-
lyrood -och senare i Prag. Dörifrån företog
den unge prinsen 1836 en resa till flera
europeiska länder och äfven till Neapel, der
kan behandlades som suverän och sålunda
fick smak derför. År 1843 besökte han
Sachsen, Preussen och Esgland, der han
den 18 november gjorde sin politiska debut
genom att förklara sig som pretendent till
Frankrikes tron, der han kringgärdade sin
person med furstlig etikett och der han
mottog i audiens flera af det legitimistivska
partiets notabiliteter såsom Chateaubriand,
Fitz-James, Berryer, de Valmy, Larcy, Pa-
storet och andra. Franska nationalförsamlin-
gen stämplade denna demonstration såsom
Sskändlig och ovärdig, hvilket föranledde
de deputerade, som deri deltagit, att ned-
lägga sina mandster. Doe blefvo emellertid
alla återvalda.
År 1846 gifte sig gröfven af Chambord
med äldsta dottern till hertigen af Modena.
Detta äktenskap är barnlöst, och efter all
möjlig anledning kommer den äldre bour-
ponska slägtlinion att utgå med dess nuva-
rande hufvudman.
Sedan sitt giftermål har grefven af Cham-
bord, åtminstone synbart, spelat endast en
passiv politisk roll. Han har nöjt sig med
att skrifva protester, manifester och bref
till sina vänner, för att tillkännagifva sin
mening i någon vigtigare fråga. Endast i
augusti månad 1850 tycktes han vilja röra
på sig. Hos honom — han uppehöll sig då
i Wiesbaden, liksom han allt emellanåt
visat sig än här, än der i närheten af fran-
ska gränsen — sämlades då förnämiteterna
i det legitimistiska lägret, men händelserna
i Frankrike utvecklade sig i en riktning,
som bekant, att han ej såg någon möjlighet
för sina planers framgång. År 1861 upp-
trädde ban till försvar för påfvens verldsliga
makt, men hans inflytande i Frankrike har al.