at de monarkiska partien inledt betydelsefullt steg mot deras sista mål: konungadömets återupprättande i Frankrike. Det är visserligen sant att det ännu är långt till monarkins antegande och grefvens af Chambord uppsättrsnde på sina fäders tron; men ställningen är nu dock emellertid den, att den mesarkiskt sinnade högern — med undantag af de bonapartistiska deputerade — zan anses enig om att vilja sätta grefven af Chambord på tronen och att nögern vill, med understöd af den nuvarande regeringen, vänja landet vid att i honom se sin kommande herskare. Times korrespondenti Paris anser det icke vara omöjligt, att högerns planer kunna krönas med framgång Det är emellertid ännu ej bekant hvilka kontraminor, som gräfvas af de i denna sträfvan förenade republikanarne och bonapartisterna, och i alla händelser är den politiska ställningen så oredig, att man gör bäst i att ännu afhålla sig från alla framtidshoroskop rörande frågan monarki eller republik i Frankrike. Svanska regeringen under Salmoöron visar att den på ett helt annat och kraftigare sätt än under Pi y Margall vill återställa disciplin och bestraffa myterier. Som man kanske påminner sig hade jägarbataljonen från Madrid i Saguntum mördat, sin öfverste, Martinez, Under Pi y Margjalls regering syntes man ej ha för afsigt att på något sätt bestraffa de skyldige, emedan de lagt i dagen ånger öfver sitt beteende4, Nu har emellertid den nämda bataljonen blifvit afväpnad, de soldater som varit närvarande vid mordgerningens begående fängslade, och lagen skall i hela sin stränghet tillämpas på de skyldige. Som man sett af de senaste telegrammen har den spanska regeringen fortfarande framgång mot de upproriske i södra delen af landet. I den norra deremot tyckas carlisterna fortfarande skrida framåt. Deras styrka säges dock vara batydligt mindre, än den de uppgifva och i alle, Händelser är det en föga betydlig del af norra delen af Spanien, som de inneha. Man kan hoppas att det skall lyckas den kraftfulla regeringen att, när hon väl fått fria händer för de upproriske i södern, genom koncentrerandet af alla sina stridskrafter mot carlisterna kunna göra slut på alla deras planer. För närvarande återstår för insurgenterna, sedan Sevilla och Valencia nu gifvit sig, blott Cartagena. Tillståndet i Cartagena skildras på följande sätt af en korrespondent till Times: Jag lemnade Madrid med ett ordinarie tåg och kom utan svårigheter till Cartagena. Fastän vi kommo direkte från den regerings hufvudqvarter, som kaller den andra för förrädare, blefvo vi dock öfverallt behandlade såsom vanliga resande. Först några hundra alvar från jernvägsstationen i Cartagena kommo några af den provisoriska regeringens soldater upp i vagnarna, några putslustigs, -paltiga gynnare; som voro mycket höfliga och hvilka utbådo sig de tidningar vi medfört från Madrid. Sådana förrädiska och skamlösa blad skulle nemligen lätt ha kunnat Tförgifta den spanska federationens lojala soldster i Cartagena, Ett helt lass tidnivgar blef straxt sammankastadt i en hög ; en soldat i skjortärmarna och strimmiga underbenkläder, den enda representanten för den provisoriska reguliera armön, hade uppsigten öfver de frivilliga, som förmodligen hvarken hade skjortor eller underbenkläder. Till-min förbluffning hörde jag honom ropa: petroleum, petroleuml!. En stenkruka med detta dyrbara ämne blef derpå framburen och uthälld öfver tidningarna, som snart derefter stodo i ljusan låga. Derpå fingo vi utan någon vidare olägenhet tillstånd att lemna vagnarna och bege. ossinistaden. Man har gägt att Jartagena beständigt var skådeplatsen för. oroligheter och strider. Detta är icke sant. Här råder fullkomligt lugn, hvilket väl hufvudsakligen beror på att staden är tom.Hälften af densammas invånare, de så kallade bättre klasserna, har flytt. De få, som äro qvar, lida icke någon tvång ; de måste betala sina skatter, men örhålla hvarje gång ett dvitto. Några för avtirepublikanskt sinnelag bekanta familjer måste betala en kontribution af mjöl; kol eller andra förnödenheter, men det utlemnas städse till dem qvitton, hvilka, när allting kommer omkring, äro fullt ut lika goda som kung Karl den 7:des pappersmynt, och som ha lika stor utsigt att bli inlösta. Bittationen här är helt märkvärdig. Från rådhuset svajar dem röda fanan. Reguliära trupper i högst irreguliära drägter och med en hållning som icke just är mycket soldatmätig drifva höla lagen omkring på gatorna. När gvällen kommer, äro de vanligtvis berusade, men på ett mycket beskedligt sätt. Frivilliga hålla parader, marschera fram och tillbaka och göra stora evolutioner, som skulle se mycket krigiska tät, om det fuanes någon mening i dem. Regeringen dundrar hvarie RE RA RE a en nn 1 RE