att eröfra några platser, ha torftiga under rättelser ingått. Så mycket tyckes doc vara visst, att man inom de olika valkret sarne. allt mera kommer till insigt om at det, inom det så kallade nationalliberal partit, gifves tvenne helt och hållet skild: strömningar, två till sina grundsatser olik: partin. Det ena, ett verkligt framstegs parti, som icke dansar efter rikskanslern: pipa eller arbetar på att befästa militär väldet inom det tyska riket; det andra libe. ralt olott så långt en regering tillåter des: liberalism att sträcka sig. Vi meddelade för några dagar sedan en artikel ur den officiösa Prov. Zeitung, i hvilken de olika partien inom Tyskland karakteriserades. Den liberala pressen, framstegspartiets organ, opponerar sig nu mot denna skrifvelse, anseende den ha tillkommit blott för att genom öfverdrifna skildringar af det onda, som de u!tramontana och socialisterna åstadkomma, afskräcka valmännen från att välja sjelfständiga, afgjordt frisinnade män, som med Snationel politikt mena något helt annat än regeringen. Den liberala pressen hoppas dock och arbetar för, att valen skola komma att få hvarken en alltför konservativ, ultramontan, eller solialistisk anstrykning, utan så, att det verkliga framstegspartit skall bli representeradt så starkt som möjligt. Striden mot kyrkofurstarne med anledning af de kyrkopolitiska lagarna antar allt större dimensioner, utan att man dock ännu kan se någon utgång. Hittills har prelaternas motstånd mot dessa lagar hufvudsakligen varit inskränkt till biskopsdömena Posen och Breslau; nu tyckas dock de öfriga biskoparne vilja följa deras exempel. Än så länge har den preussiska regeringen icke visat sig böjd för eftergifter, ty man hör från alla håll huru hon vidtager kraftiga åtgärder mot de andliga. Oftast går hon så till väga, att hon betraktar de af biskoparne gjorda utnämningarna af prester såsom alldeles icke skedda och på så sätt beröfvar dessa hvarje möjlighet att fullgöra några embetshandlingar. Biskoparne tyckas å sin sida vars fullt beslutna att drifva regeringen till de yttersta konseqvenserna af den väg på hvilken hon slagit in. Detta tyckes framgå af det handlingssätt erkebiskopen i Posen Ledochowski lagt i dagen. Han, som är den djerfvaste af alla de preussiska biskoparne i sitt trots mot regeringen, tillsatte någon tid efter det de nya kyrkolagarae utfärdats, en prestman Arndt såsom prost i Filehne utan att inhemta statsmyndighetens medgifvande. Regeringens kommissarie uppläste då inför Filehnes menighet ett regeringspåbud, som förbjöd Arndt att der utöfva prestembetet och förkunnade, att allt hvad Arndt i sådant afseende företog af myndigheterna skulle betraktas som ogillt. Erkebiskop Ledochowski kallades inför kretsdomstolen för ätt afgifva förklaringar öfver sitt tilltag. Men erkebiskopen infann sig ej på den utsatta dagen, utan särde L stället en skrifvelse, deri han förklarade, att han i enlighet med sin gensägelse mot syrkölagarne alirig skulle afgifva någon förslariog i denna sak. Så står saken för närvarande. — Med: biskopen i Fulda synes en vist af samma slag vara i görningen; regeivgen har nemligen icke stadfäst den af bikopen utnämda pastorn i Dipperz i hans mbete, utan tvärtom förklarat alla hans emetsbandlingar för ogilla.