Vårt dagliga bröd. Efter det Svensk Handelsoch Industri tidning i Sitt senaste nummer, eller det fö i fredags, i en uppsats sysselsatt sig me FORMOBOsÄT ornas i hufvudstaden arBetsin ställelse och deri sökt bevisa, ätt dessa in galunda voro berättigade att på angiffia skä tipphöra med sitt-arbete, en bevisning, son döck, enligt vårt förmenande, saknar gir bindande kraft, emedan dess utgångspunkt ligget något på sidan om sjelfva sakför. hållandet, vänder sig tidtingen iäot kr Bagare, för deras åtgärd mot brödförsäljarne, och det dagliga bröd, de lemna allmänheten, samt yttrar följande, hvilket helt visst skall befinnas vara att sannrt uttryck för det stora flertalöts i hufvudstaden tysta tankar: Allmänheten är mycket blyg af sig, och hon fördrager länge med tålamod de oförräta ter, hennes många plågoandar tillfoga henne. Men döp, som herrar bagare denna gång begingo mot henne, var dock för stor, för att hon med lägn skulls fördragå den. Så länge strit den endast gällde gesällerna, tög hennes medfödda godhet ut sin rätt, hon tyckte det var synd om de stackarne, som fingo vaka medan hon söf, Men om deras herrar och mästare, som jemväl hafva blifvit hennes, har hon als drig tyckt att det är synd, och hon har san serligen ej Heller haft skäl dertill Den oförrätt, de nu senast tillfogat henne, väckte ej allenast hennes harm, den påminte henne äfs ven lifligt om alla de många och djupa oförs rätter, de förut och utan återhåll tillfogat henne. Hon har derför gifvit sig till att närmare beskåda det bröd hon erhäller, icke allenast På måndags morgon, utan äfven de bröd hon får på måndags middag, alla morgnar, alla middagar; alla qvällar. Hennes granskniog inskränker sig icke till brödens ålder, kon Börjar äfven undersöka deras växt samt öfriga kroppsoch -själsförmögenheter. Och hon har kommit till det resultat, att de äro ett förderfvadt och dåligt slägte, de huggormars afföda, som böra utrotas från jorden, för att lemna plats åt dem, som bättre uppfylla sin bestämmelse; OGH i sanning är det icke en skam stt en hufvudstad af Stockholms betydenhet i vår tid icke skall hafva annat bröd att bjuda på, än det, stadens bagare behaga lemna sina kunder. Det är ingen af brödets egenskaper, beroende på herrar bagaremästares åtgöran den, som icke gifver abledning till det mest högljudda klander; och vi veta icke hvad vi mest skola beundra, den hänsynslöshet, hvarmed herrat bagaro Hittills behandlat allmän heten, eller det tålamod, hvarmed allmänheten fördragit denna behandling: Icke alleräst att hon betjenas -med gammalt bröd — detta bröd är äfven illa gräddadt af dåligt mjöl, fallt af snusk och ohyra och derjemte, hvilket under dylika omständigheter torde kunna räknas det till förtjenst, så. litet och oansenligt, att det icke kan sägas i någon mån utgöra ersättning för de dryga penningar, som derför begäras, Det vore väl underligt, om Mela samhället längre skalle tåla, ott dylikt tyranni, när det har medel i sin hand att befria sig derifrån: I Vi kuona icke tänka oss, att det skall vara lömdt att åtnöjas med små bröd, när ladorna knappast förmå rymma de fika skördar, hvar med landet år efter annat blifvit hugnadt, låligt, gammalt och snuskigt bröd, när allas raktan går ut på ökadt välbefinnande och vi ;fverallt se, huru det i alla riktningar och i lt rikare mått jemväl vinnes. Här om nåfader är ett fält för den företagsamhet och len krafternas förening, som satts i rörelse i år stad för långt mindre vigtiga ändamål än let ifrågavarande. De arbetsmetoder: och nya naskiner, som jemväl i denna näringsgren in örts i utlandet, bidraga icke allenast att förnkla arbetet, de göra det nästan obaroendo f några öfvermodiga arbetares nycker och unna dorjemte förskaffa oss, hvad alla utlan ets större städer hittills länge egt, men vi ått sakna — färskt bröd många gånger dyget om. cat