Konung Priamos skatt.
(Märkligt fynd af fornsaker.)
Ett af de intressantaste och största arkeo-
logiska fynd, som man känner i vårt århun-
drade, har en tysk filolog och fornforskare, dr
Henrik Schliemann, i början af juli detta år
jyckats göra på den slätt i Mindre Asien, der
det gamla Troja stått. Det fynd af dyrbar-
beter i guld och silfver, han här på ett ställe
gjort, är af så omfattande och olikartad be.
skaffenhet, att han trott sig böra kalla det
konung Priamos skatt.
Dr Schliemann har redan i tre år med myc-
ken flit och under betydliga svårigheter från
do turkiska myndigheternas sida företagit ut-
gräfniogar och arkeologiska undersökningar
på Ilionslätten, särskildt i förhoppning att
genom qvarlefvor af murar, tempel, vallar
0, 8. V. nogare kunna bestämma läget af de
platser, som spela en framstående rol i verl-
dens första bjeltedikt, Homeros Iliad. Från
tid till annan har han till Augsburger Allge-
meine Zeituog insändt berättelser derom, spe
cielt om utgräfniogen af en genom Iliaden
bekant port och den stora ringmuren, som
från denna port sträcker sig i nordvestlig rikt-
ning. Schliemann har häri våras, blad annat,
upptäckt och utgräft ett hus, som han beteck:
nat såsom Priamos hus. I första dagarne
af juli höll han just på med utgräfningar i
närheten af detta, på ett djup af omkring 11
alnar under den trojanska ringmuren, då han
blef varse ett kopparlock af högst besynnerlig
form, bakom hvilket han trodde sig se guld
framskywta. Ofvanpå locket låg ett 2 alnar
tjockt, stenhårdt lager af röd aska och kal:
cioeradt grus, hvarpå följde en 8—9 alnar hög
fästniogsmur af stora stenar och jord, som
uppenbart härrörde från första tiden efcer
Trojas förstöring.
För att dölja sin upptäckt för det lag rof-
giriga turkiska arbetare, som biträdde honom,
och rädda fyndet: åt vetenskapen, begagnåde
sig Schliemann med mycken sinnesnärvaro af
en list. Han lät tillsäga arbetarne att de
skulle få hvila, och under det desse uppsökte
en skuggig plats för att äta och dricka, ka-
stade 8. och hans hustru, söm var hos horiom,
sig med feboraktig hastighet öfver fyndet.
Med en stor knif och med hjelp af hackor
skuro och bröto de skatten ut ur den fasta
jorden. Det var den ögonskenligaste fara för
att den stora fästningsmuren skulle störta till-
sammans öfver dem och begrafva dem i djupet;
men anblicken af de mångfaldiga och dyrbara
föremålen; -af hvilka hvart vch ett hade ett
ofantligt värde tör vetenskapen, gjorde S. blind
för hvarje fara, Att föra afsides de många
ögh delvis tunga sakerna skulle ha varit omöj
ligt för S., om icke hans hustru hade lagt
ihop föremålen i sin stora ressjal och efter-
Känd burit dem till ett säkert ställe.
Vi öfvergå nu till en beskrifning af skatten,
men måste. inskränka oss till det vigtigasto
och hänvisa för öfrigt intresserade läsare till
Augsburger Allgemeine Zeituogs bihang nr
217 för den 5 sugusti d. å.
Men nu började framkomma ef mängd ba-
ker af finaste guld:
1. Ett klotrundt, flaskformigt guldkärl af
15 centimeters höjd, 403 grams vigt, med i
zig.zag gående orneringar; 2..En guldbägare,
9 contimeter hög, vägande 226 gram; 3. Ea
präktig guldbägare, vägande 600 gram, med två
stora grepar och arbetad i form af ett fartyg.
Bägarön har två pipor; en större och en min-
dre. Den senare antages vara afsedd för värs
den, som dricker sin gäst till, hvilken då fört-
sätter ur dan större pipen eller utböjningen,
Sjelfva bägaren tyckes vara gjuten, men gro
parne äro smidda; 4. Flere mindre bägare af
guld, blandadt med 25 procent silfver, alla
hamrade; 5. Sex metallstänger af blandadt
guld och silfver, i ena ändan formade som en
halfmåne. (Antagligen sådana som omtalas i
Tliadens 23:dje bok, 269:do vers som fjerde
pris vid kapplöpningarna); 6. Wyra stora
silfvervaser, den största 21 centimeter hög och
20 centimeter i diameter. På den ene var
ett stycke af ett annat silfverkärl fastsmält i
följd af branden. Vaserna äro utan fots. 7.
Fa bilfyorskål; 8. Två fint arbetade små silf
vötvaser, försedda med ett litet rör på hvar-
dera Bidan, -afsedt att träda ett snöre igenom;
9; 13 lansspetsar-af koppar, 17—32 centime-
ter långa och afsedda att sättas påskaft; 10.
14.striosyxor. af koppar, dep största vägande
1365 gram; 10. Sju dolkar, knifvar m. m.,
likaledes af koppar och skadade af elden, samt
fragment af kopparsvära Ooh fyrkantiga. kop-
parstänger. .
Ea mängd dyrbarheter kommo ytterligare i
dagen, då J. närmare undersökte den största
af silfvervaserna. Han var nemligen fullpac-
kad med gvinliga smycken af guld och silf
ver, Bom möjligen tillhört konung Priamos hu-
strur och döttrar och blifvit hoprafsade i sista
ögonblicket, då fienden och elden rasade om
kring dom. (Virgilii Aon. 2,5 0-8.) Bland
annat fanns bär två utomordentligt präktiga
huffödbitdlar eller diadem, hvilka såsom ett
slags slöja brukade hänga nad på begge sidor
om kinderna. Dessa diadem äro 51-—55-con-
timeter långa och 12 centimeter breda, på
hvardera sidan försedda med 11 eller flera
nedhängande guldkedjor, hvilka sluta i ett
elags bild af guld, föreställande Ilions skydds:
gudinna i menniskoskepnad med ugglehufvud.
Vidare funnos i silfvervasen 4 praktfullt arbe-
tade smycken att bära i öronen, 56 guldör-
ringar af de märkvärdigaste former, tusentals
mindre ringar, guldtärningar, enkla och dubbla
knappar af guld (till formen nästan liknande
våra moderna skjortknappaf), 6 guldarmband,
delsvis af präktigt arbete, prydda med huf-