Konung Priamos skatt. (Märkligt fynd af fornsaker.) Ett af de intressantaste och största arkeologiska fynd, som man känner i vårt århundrade, har en tysk filolog och fornforskare, dr Henrik Schliemann, i början af juli detta år jyckats göra på den slätt i Mindre Asien, der det gamla Troja stått. Det fynd af dyrbarbeter i guld och silfver, han här på ett ställe gjort, är af så omfattande och olikartad be. skaffenhet, att han trott sig böra kalla det konung Priamos skatt. Dr Schliemann har redan i tre år med mycken flit och under betydliga svårigheter från do turkiska myndigheternas sida företagit utgräfniogar och arkeologiska undersökningar på Ilionslätten, särskildt i förhoppning att genom qvarlefvor af murar, tempel, vallar 0, 8. V. nogare kunna bestämma läget af de platser, som spela en framstående rol i verldens första bjeltedikt, Homeros Iliad. Från tid till annan har han till Augsburger Allgemeine Zeituog insändt berättelser derom, spe cielt om utgräfniogen af en genom Iliaden bekant port och den stora ringmuren, som från denna port sträcker sig i nordvestlig riktning. Schliemann har häri våras, blad annat, upptäckt och utgräft ett hus, som han beteck: nat såsom Priamos hus. I första dagarne af juli höll han just på med utgräfningar i närheten af detta, på ett djup af omkring 11 alnar under den trojanska ringmuren, då han blef varse ett kopparlock af högst besynnerlig form, bakom hvilket han trodde sig se guld framskywta. Ofvanpå locket låg ett 2 alnar tjockt, stenhårdt lager af röd aska och kal: cioeradt grus, hvarpå följde en 8—9 alnar hög fästniogsmur af stora stenar och jord, som uppenbart härrörde från första tiden efcer Trojas förstöring. För att dölja sin upptäckt för det lag rofgiriga turkiska arbetare, som biträdde honom, och rädda fyndet: åt vetenskapen, begagnåde sig Schliemann med mycken sinnesnärvaro af en list. Han lät tillsäga arbetarne att de skulle få hvila, och under det desse uppsökte en skuggig plats för att äta och dricka, kastade 8. och hans hustru, söm var hos horiom, sig med feboraktig hastighet öfver fyndet. Med en stor knif och med hjelp af hackor skuro och bröto de skatten ut ur den fasta jorden. Det var den ögonskenligaste fara för att den stora fästningsmuren skulle störta tillsammans öfver dem och begrafva dem i djupet; men anblicken af de mångfaldiga och dyrbara föremålen; -af hvilka hvart vch ett hade ett ofantligt värde tör vetenskapen, gjorde S. blind för hvarje fara, Att föra afsides de många ögh delvis tunga sakerna skulle ha varit omöj ligt för S., om icke hans hustru hade lagt ihop föremålen i sin stora ressjal och efterKänd burit dem till ett säkert ställe. Vi öfvergå nu till en beskrifning af skatten, men måste. inskränka oss till det vigtigasto och hänvisa för öfrigt intresserade läsare till Augsburger Allgemeine Zeituogs bihang nr 217 för den 5 sugusti d. å. Men nu började framkomma ef mängd baker af finaste guld: 1. Ett klotrundt, flaskformigt guldkärl af 15 centimeters höjd, 403 grams vigt, med i zig.zag gående orneringar; 2..En guldbägare, 9 contimeter hög, vägande 226 gram; 3. Ea präktig guldbägare, vägande 600 gram, med två stora grepar och arbetad i form af ett fartyg. Bägarön har två pipor; en större och en mindre. Den senare antages vara afsedd för värs den, som dricker sin gäst till, hvilken då förtsätter ur dan större pipen eller utböjningen, Sjelfva bägaren tyckes vara gjuten, men gro parne äro smidda; 4. Flere mindre bägare af guld, blandadt med 25 procent silfver, alla hamrade; 5. Sex metallstänger af blandadt guld och silfver, i ena ändan formade som en halfmåne. (Antagligen sådana som omtalas i Tliadens 23:dje bok, 269:do vers som fjerde pris vid kapplöpningarna); 6. Wyra stora silfvervaser, den största 21 centimeter hög och 20 centimeter i diameter. På den ene var ett stycke af ett annat silfverkärl fastsmält i följd af branden. Vaserna äro utan fots. 7. Fa bilfyorskål; 8. Två fint arbetade små silf vötvaser, försedda med ett litet rör på hvardera Bidan, -afsedt att träda ett snöre igenom; 9; 13 lansspetsar-af koppar, 17—32 centimeter långa och afsedda att sättas påskaft; 10. 14.striosyxor. af koppar, dep största vägande 1365 gram; 10. Sju dolkar, knifvar m. m., likaledes af koppar och skadade af elden, samt fragment af kopparsvära Ooh fyrkantiga. kopparstänger. . Ea mängd dyrbarheter kommo ytterligare i dagen, då J. närmare undersökte den största af silfvervaserna. Han var nemligen fullpackad med gvinliga smycken af guld och silf ver, Bom möjligen tillhört konung Priamos hustrur och döttrar och blifvit hoprafsade i sista ögonblicket, då fienden och elden rasade om kring dom. (Virgilii Aon. 2,5 0-8.) Bland annat fanns bär två utomordentligt präktiga huffödbitdlar eller diadem, hvilka såsom ett slags slöja brukade hänga nad på begge sidor om kinderna. Dessa diadem äro 51-—55-contimeter långa och 12 centimeter breda, på hvardera sidan försedda med 11 eller flera nedhängande guldkedjor, hvilka sluta i ett elags bild af guld, föreställande Ilions skydds: gudinna i menniskoskepnad med ugglehufvud. Vidare funnos i silfvervasen 4 praktfullt arbetade smycken att bära i öronen, 56 guldörringar af de märkvärdigaste former, tusentals mindre ringar, guldtärningar, enkla och dubbla knappar af guld (till formen nästan liknande våra moderna skjortknappaf), 6 guldarmband, delsvis af präktigt arbete, prydda med huf