Om Leckö slott skrifver en korrespondent till Göteborgs Handelstidning, bland annat: Ingen person med kärlek till våra gamla mionen kan genomvandra ds talrika rummen i Leckö slott utan att harmas öfver den vanda lism, för hvilken denna plats varit utsatt. De flesta dyrbarheter, som här fuanos förvarade, hade naturligtvis sin största betydelse på detta ställe, hvarför allt borde fått vara qvar. Ena del at de dyrbara oljefärgsmålningarne ha sändts till Gripsholm och härmed är visserligen ingen skada skedd, om de ännu finnas till; men bättre hade dock varit, om de fått bibo hälla sioa första platser. Uslast var det förfariogssätt, som 1825 vederfors slottet. Då försäldes dyrbara taflor, tak och väggmålningar, sidentapeter med inväfda figurnr nodretvos, och alla dessa för stället dyrbara minnen säldes för spottstyfrar. Hela försäljningasumman skall ej ens hafva betäckt kostnaderna för de resor, som en herre från Stockholm för auktioneas skull hit gjorde. Ett väl bibehållet ekbord såldes för 25 öre. Flertalet af de stora taflor, som voro uppsatta såsom vägg och takmålningar, såldes för 25 öre stycket och användes till segal eller mattor. En tafla, föreställande slaget vid Liä:zen och Gustaf Adolfs död och hvilken tafla var omkring åtta alvar i längd och fem i bredd samt väl bibe: hållen, inropades för 75 öre. Afven denna tafla blef använd till matta, och då en man tänkte köpa taflan för att skänka henne till slottet, var hoa sönderskuren och bitarne hade begagnats för att tillstoppa råtthål, der de återfaonos. Kyrkans prydnader lära ha räd dats af grefve Karl Radenschöld, som iaropade dem på auktionen och lät dem qvarstå. Märklig iakttagelse, Af flira tro värdiga personer uppgifves, att den mängd ksjor, som så långt man minnos hafc sitt näste i ruinen Kärnan, derinotill Liden gränsar, antiogen straxt före eller omedelbart efter kolerasjukdomens utbrott i Hslsingborg lem: nade sitt gamla tillhåll och försvunno från platsen utan att de sedermera hafva förmärkts annorstädes i staden, der de eljest rätt ofta brukade helsa på i vissa gårdar för att dela maten med höns, änder o. d. — Är det kole: rasjukdomen som drifvit dessa fåglar på flyk ten, eller hvad? Naågon skulle kanske kuona upplysa om, huruvida man förmärkt en dylik wvandriog på andra ställen, der smittosamma sjukdomar härjat eller visat tecken till ut: rott. (H. T.) Fårkopporna, Sedan de färhjordar inom Gustafs och Genarps socknar af Malmö: hus län, om tillsammans 90 får, bland hvilka fårkoppor utbrutit, blifvit nedslagtada, har Hågon vidare spridning af sjukdomen, såvidt af-k. befhdes hittills afgifoa rapporter kuns nat inhemtes, icke försports Skeppsbyggerliet I Gefle harår ofter år betydligt utvecklats, och ännu raskare torde hädanefter denna utveckliog blifva. Af hela Sveriges: händelsflotta, sådan densamma befann sig vid innevarande års början, voro tillsammans 95 fartyg byggda i G:fla. Deraf egdo Gefla 48, Helsingborg med närliggande orter 10, Göteborg 6, Stockholm 5, Mollösund i Bohus län 3, Lysekil 3, Öregrund 2, Oskarshamn 2, Cimbrishamn 2, Kalix 1, Sandsvall 1, Karlhbolms bruk 1; Swgö vid Grisslehawn 1, Löfsta bruk 1, Söderforss 1, Utsund i Roslagen 1, Gåsviky Väddö 1, Tim: meroabben i Kalmar län 1, Klintehamn på Gotland 1, Trelleborg 1, Stora Stufveröd i Bohus län 1, Bissholmen 1 och Strömstad 1 fartyg. eCskarshamns hamm företer nu en ovanlig anblick, säger stadens tidving, sedan i lördags morgon dit inkommit icke mindre än 39 större och mindre fartyg, alla berodda att från de digaande brädgårdarne intaga laster. Detta var också i grofvens tid, ty herrar exporiörer voro nu i-förlägenhet om plats för den mängd af trävaror, som på jernvägen dagligen nedkommer på de 60 fullastade vagnarne, Skärmytsllagen vid Alnarp. Efter Folkets t:dning i Lund har beräusts, att et par svenska och danska sångföreningar under en gemensam utfärd-i Skåne kommit. slagsmål i anledning af lotsfrågan i Öresund. Nu meddelar danska tidcingen Dagstelegrafen efter förklaring af oråföranden för den danska sångföreningen, att de båda föreningsraa, damer ock herrar. sammaalagdt 60 personer, i allsköns vänskap tillbragte sin dag på Alnarp. Efter middagen serverades punsch på bord och sjöngs. En massa åskådare och åhörare samlades omkring dem. och några af dessa stulo sig tram till glasen. Datt tyckte deltagarne naturligtvis icke om, och då en svensk fick se en svensk bonddräng taga ett glas, var han nog oförstladig att gilva denne en örfil. Ena tysk herre, somvartillstides, tog drängens parti, och detta gaf anledning till, at: en fjerde; -också en svensk, betilte den, som utdelat örålen, denna tillbaka i svenskt mynt. Dermed var det i berättelserna utstofferade slagot mellan danskar och svenskar om lotsfrågan förbi, och reducerade det sig således dertill, att två svenskar gifvit hvarandra örfilar för ett glas punsch.