Om Leckö slott skrifver en korrespon-
dent till Göteborgs Handelstidning, bland an-
nat:
Ingen person med kärlek till våra gamla
mionen kan genomvandra ds talrika rummen i
Leckö slott utan att harmas öfver den vanda
lism, för hvilken denna plats varit utsatt. De
flesta dyrbarheter, som här fuanos förvarade,
hade naturligtvis sin största betydelse på detta
ställe, hvarför allt borde fått vara qvar. Ena
del at de dyrbara oljefärgsmålningarne ha
sändts till Gripsholm och härmed är visserli-
gen ingen skada skedd, om de ännu finnas till;
men bättre hade dock varit, om de fått bibo
hälla sioa första platser. Uslast var det för-
fariogssätt, som 1825 vederfors slottet. Då
försäldes dyrbara taflor, tak och väggmålnin-
gar, sidentapeter med inväfda figurnr nodret-
vos, och alla dessa för stället dyrbara minnen
säldes för spottstyfrar. Hela försäljninga-
summan skall ej ens hafva betäckt kostnaderna
för de resor, som en herre från Stockholm
för auktioneas skull hit gjorde. Ett väl bibe-
hållet ekbord såldes för 25 öre. Flertalet af
de stora taflor, som voro uppsatta såsom vägg
och takmålningar, såldes för 25 öre stycket
och användes till segal eller mattor. En tafla,
föreställande slaget vid Liä:zen och Gustaf
Adolfs död och hvilken tafla var omkring åtta
alvar i längd och fem i bredd samt väl bibe:
hållen, inropades för 75 öre. Afven denna
tafla blef använd till matta, och då en man
tänkte köpa taflan för att skänka henne till
slottet, var hoa sönderskuren och bitarne hade
begagnats för att tillstoppa råtthål, der de
återfaonos. Kyrkans prydnader lära ha räd
dats af grefve Karl Radenschöld, som iaro-
pade dem på auktionen och lät dem qvarstå.
Märklig iakttagelse, Af flira tro
värdiga personer uppgifves, att den mängd
ksjor, som så långt man minnos hafc sitt nä-
ste i ruinen Kärnan, derinotill Liden gränsar,
antiogen straxt före eller omedelbart efter
kolerasjukdomens utbrott i Hslsingborg lem:
nade sitt gamla tillhåll och försvunno från
platsen utan att de sedermera hafva förmärkts
annorstädes i staden, der de eljest rätt ofta
brukade helsa på i vissa gårdar för att dela
maten med höns, änder o. d. — Är det kole:
rasjukdomen som drifvit dessa fåglar på flyk
ten, eller hvad? Naågon skulle kanske kuona
upplysa om, huruvida man förmärkt en dylik
wvandriog på andra ställen, der smittosamma
sjukdomar härjat eller visat tecken till ut:
rott. (H. T.)
Fårkopporna, Sedan de färhjordar
inom Gustafs och Genarps socknar af Malmö:
hus län, om tillsammans 90 får, bland hvilka
fårkoppor utbrutit, blifvit nedslagtada, har
Hågon vidare spridning af sjukdomen, såvidt
af-k. befhdes hittills afgifoa rapporter kuns
nat inhemtes, icke försports
Skeppsbyggerliet I Gefle harår ofter
år betydligt utvecklats, och ännu raskare torde
hädanefter denna utveckliog blifva. Af hela
Sveriges: händelsflotta, sådan densamma befann
sig vid innevarande års början, voro tillsam-
mans 95 fartyg byggda i G:fla.
Deraf egdo Gefla 48, Helsingborg med när-
liggande orter 10, Göteborg 6, Stockholm 5,
Mollösund i Bohus län 3, Lysekil 3, Öregrund
2, Oskarshamn 2, Cimbrishamn 2, Kalix 1,
Sandsvall 1, Karlhbolms bruk 1; Swgö vid
Grisslehawn 1, Löfsta bruk 1, Söderforss 1,
Utsund i Roslagen 1, Gåsviky Väddö 1, Tim:
meroabben i Kalmar län 1, Klintehamn på
Gotland 1, Trelleborg 1, Stora Stufveröd i
Bohus län 1, Bissholmen 1 och Strömstad 1
fartyg.
eCskarshamns hamm företer nu en
ovanlig anblick, säger stadens tidving, sedan
i lördags morgon dit inkommit icke mindre än
39 större och mindre fartyg, alla berodda att
från de digaande brädgårdarne intaga laster.
Detta var också i grofvens tid, ty herrar
exporiörer voro nu i-förlägenhet om plats för
den mängd af trävaror, som på jernvägen
dagligen nedkommer på de 60 fullastade vag-
narne,
Skärmytsllagen vid Alnarp. Efter
Folkets t:dning i Lund har beräusts, att et par
svenska och danska sångföreningar under en ge-
mensam utfärd-i Skåne kommit. slagsmål i an-
ledning af lotsfrågan i Öresund. Nu meddelar
danska tidcingen Dagstelegrafen efter förklaring
af oråföranden för den danska sångföreningen,
att de båda föreningsraa, damer ock herrar.
sammaalagdt 60 personer, i allsköns vänskap till-
bragte sin dag på Alnarp. Efter middagen ser-
verades punsch på bord och sjöngs. En massa
åskådare och åhörare samlades omkring dem. och
några af dessa stulo sig tram till glasen. Datt
tyckte deltagarne naturligtvis icke om, och då
en svensk fick se en svensk bonddräng taga ett
glas, var han nog oförstladig att gilva denne en
örfil. Ena tysk herre, somvartillstides, tog drän-
gens parti, och detta gaf anledning till, at: en
fjerde; -också en svensk, betilte den, som utde-
lat örålen, denna tillbaka i svenskt mynt. Der-
med var det i berättelserna utstofferade slagot
mellan danskar och svenskar om lotsfrågan för-
bi, och reducerade det sig således dertill, att
två svenskar gifvit hvarandra örfilar för ett glas
punsch.