cc DUB MHUDIOKYOPR MULVUUISTUVUGRYDI VU BUPYBIIBSV UVKL.
Härmed må dock vara huru som helst, sä-
kert är, att det fria aftalets väg är den enda
möjliga, på hvil ken förhållandet mellan arbets-
gifvare och arbetstagarekanordnas. Brytes ett
sådant aftal af endera parten, då har den lidan-
de i redan gällande leg medel att tilltvinga sig
godtgörelse. Sådana aftalsbrott äro emeller-
tid helt säkert ganska få i jemförelse med
dem, som gamvetsgrannt hållas. En lag med
en mängd försigtighetsregler mot de förra
skulle sålunda förorsaka det stora flertalet
redliga och ordentliga arbetare mångahanda
trakasserier, utan att på minsta sätt, med
vår tidg snabba kommuvikationer, hvilka till-
låta en hastig förflyttning från ort till
annan, ändock kunna uppfylla det dermed
afsedda ändamålet.
Vill man proklamera frihetens grundsat-
ser i afseende ej mindre på: bestämmandet
öfver arbetskräftens användande och ingå-
ende af aftal, än äfven på yrkesutöfningen,
så torde ej heller några ord behöfva spillas
på bevisningen om det oklöoka, olämpliga
och tidsvidriga i alla försök att vilja ånyo
fängsla yrkesindustrien inom skråtvånget.
Äfven i detta fall är konkurrensen den verk-
sammaste och tillförlitligaste regulatorn.
Bättre än alla mästarkommissioner i verlden,
de må ock representera den största möjliga
yrkesskicklighet, utdelar den gesäll- och
mästarbref. Den allmänna och fria kon-
kurrensen skapar äfven yrkesskicklighet i
vida högre grad och långt allmännare än
hvilken skråförfattning som helst,
En vida tidsenligare och säkrare väg för
yrkesidkarne att komma till det af dem ef:
tersträfyade målet, än den som det föråldrade
skråväsendet erbjuder, är att göra sina yr-
ken tillgodo alla de tekniska hjelpmedel,
dem vetenskap och nya uppfinningar ställt
till deras förfogande. De specialskolor vi
redan ega — vi hoppas att deras antal snart
måtte bli ökadt i jombredd med det fram-
trädande behofvet — erbjuda goda till:
fällen dertill, tillfällen, som mången också
redan skyndat att begagna, men hvilka
hafya rum öppna för ännu fler. Vilja mä-
starne eller yrkesidkärne, sf månhet för sitt
yrke, på den vägen, på kunskapens och för-
ädliogens väg, utbilda arbetare, så skola de
ock få sådans, som både ega skicklighet och
de karaktersegenskaper, hvilka utgöra säk-
rare borgen än lagbud för ordhållighet, och
de hafva då dermed tillgodosett jemväl sitt
eget välförstådda intresse och uppfyllt en
dyrbar pligt, på samma gång de uppehållit
sitt yrkes anseende och skapat nyttiga och
aktvingsvärda medborgare. När man har
en maskin i sin tjenst, kan man anstränga
den bur man behagar, behandla den hur
man behagar, låta den stå eller gå allt som
man behagar. Men har man menniskor i
sin tjenst, isynnerhet menniskor, öfver hvilka
man råder i deras bildbara ålder, då har
man också verkligen andra förpligtelser
mot dem än mot maskinen. Det är ej blott
moralen, som bjuder detta, samhällets väl-
färd och bestånd bjuda det äfven.
Huru man zsålunda än betraktar anled-
ningarne till de bokymmer, hvilka för när-
varande råda bland en mängd af våra yr.
kesidkare, kan man icke med några verk-
liga skäl påkalla den lagstiftande maktens
särskilda mellarkomst. Det onda, hvaröfver
nu klagas, betecknar ett öfvergångestadium,
liknande det som handelsverlden ryligen
genomgått; inifrån skall bjelpen komma,