da mustacher, hvilkas fladdrande ändar han stän-
digt lät glida mellan fingrarne, just en rik-
tig typ för hvad kammarjungfrur kalla Xen
vacker karl4, och att Berthas smak icke höj-
de sig öfver denna sfer, var tyvärr otvif-
velaktigt.
Hennes plötsliga passion för Conrad syntes
visserligen stå i strid häremot, men denna
passion hade ju också blott varit ett sken,
som framkallats genom, Gud vet hvilken ca-
price af hennes vankelmodiga lynne. Skada
blott, att Conrad icke var en man, som kun-
de beqväma sig till att göra tjenst sågom lek-
boll åt en nyckfull kokett. Nu hade jsg klart
för mig hvad det fruktansvärda uttrycket i
hans ansigte hade att betyda; nu förstod jeg
meningen med hans hotfulla ord: jag skall
hålla henne fast4.
Den man, som så kallblodigt satte smitt lif
på spel för att tämja en häst, skulle .säkert
icke utan strid afstå från en flicka som hen
älskade. Jag darrade vid tanken på Berthas
ställning; jeg tyckte, att jag borde varna hen-
ne, försöka bringa henne till förnuft.
En händelse befriade mig från besväret att
öfverbevisa den lättsinniga flickan om hennes
brottslighet. Då jag en afton kom tillbaka
efter en promenad i byn och från salen träd-
de in i matrummet, fick jag se Bertha i ar-
marne på sin älskare. Han hade märkt oråd
och smög sig bort, låtsande som om han icke
gåg mig. Bertha, hvilkens ansigte var vändt