ligen anmälde sig en ung Man, som färut blif
vit rekommenderad hos mig på. det aldra Hög
sta, och som jag efter kort betänkande antog
dels för att ändtligen få någon ro igen, oc!
dels derför att han verkligen, såvidt man kun
de döma af det första intrycket, åtminston
syntes vara värd ett försök,
Horr von Treche var en man vid ett på
och trettio års ålder, lång och smärt, och me
ett sätt att skickas sig, hvars elegans väl kun
de kallas tvifyelaktig. Han trakterade os
ideligen med berättelser om. sin-familjs ford
na, men nu för länge sedan försvunna herr
lighet, beklagade vyemodstullt den, lott, son
kommit honom till del, och ansåg för någo
som följde af sig sjolft att, han aldrig kondi
tionsrat annorstädes än :på riddaregods och
hos: adliga familjer.
Jag öfversåg med denna lilla svaghet ho
honom, i hopp att han skulle visa sig.dugt
för sitt kall, ett hopp som också verkliger
tycktes komma att realiseras, . Åtminstone
ådagalade han ett stort nit och hade hufyudet
fullt. af planer, hvilkag utförande. -jag. dock
bad honom uppskjuta till den tid då Han skulle
komma i besittning af det stora arf; som er
mycket aflägsen och mycket rik slägtinge lå:
tit honomr förstå, att hen. ch ingen annan
skulle, erbålla;; Herr von Treche talade ber
ständigt om detta arf,
I sin egenskap af kavaljer xar Han. natur.
ligtvis en mycket stor hästvän och, om mar