ligen anmälde sig en ung Man, som färut blif vit rekommenderad hos mig på. det aldra Hög sta, och som jag efter kort betänkande antog dels för att ändtligen få någon ro igen, oc! dels derför att han verkligen, såvidt man kun de döma af det första intrycket, åtminston syntes vara värd ett försök, Horr von Treche var en man vid ett på och trettio års ålder, lång och smärt, och me ett sätt att skickas sig, hvars elegans väl kun de kallas tvifyelaktig. Han trakterade os ideligen med berättelser om. sin-familjs ford na, men nu för länge sedan försvunna herr lighet, beklagade vyemodstullt den, lott, son kommit honom till del, och ansåg för någo som följde af sig sjolft att, han aldrig kondi tionsrat annorstädes än :på riddaregods och hos: adliga familjer. Jag öfversåg med denna lilla svaghet ho honom, i hopp att han skulle visa sig.dugt för sitt kall, ett hopp som också verkliger tycktes komma att realiseras, . Åtminstone ådagalade han ett stort nit och hade hufyudet fullt. af planer, hvilkag utförande. -jag. dock bad honom uppskjuta till den tid då Han skulle komma i besittning af det stora arf; som er mycket aflägsen och mycket rik slägtinge lå: tit honomr förstå, att hen. ch ingen annan skulle, erbålla;; Herr von Treche talade ber ständigt om detta arf, I sin egenskap af kavaljer xar Han. natur. ligtvis en mycket stor hästvän och, om mar