ett synnerligt intressant föredrag: COm de äldre mynt, som blifvit funna i Gotlands jord, samt om de mynt, som blifvit slagna i Visby, Den derefter begynnande diskussionen omfattada de tre sista frågornafi öfverläggningsprogrammet, nemligen: 7: CKunna hos den gotländska befolkningen spåras egendomligheter, beroende af skilda nationaliteters inverkan, och hvilka? 8: CHuru skall man kurna förklara vissa egendomligheter i byggnadssätt och utsmyckning hos de gotländska kyrkorna?4 samt 9: I hvad slägtförhållande står Helgeandskyrkan i Visby. till ett eller flere märkligare arkitektoniska monumenter i utlandet?4 Diskussionen, som förnämligast fördes af profeesor Carl och intendenten Per Säve, dr Sotlman, amanuensen Eichhorn, lektor Bergahah och bibliotekarien Wieselgren, företedde en hög grad af liflighet och saknade till och med icke sina små hvassa repliker. . Ändtligen, när klockan hunnit till half 3, förklarade ordföranden öfverläggvingarna slutade och bad att få hembära svenska fornminnesföreningen sitt tack för det förtroende, som kallat honom på ordförandeplatsen, och försäkrade att de tre dagar, som Sveriges fornforskare nu varit i Visby, skulle blifva bland bans oförgängligaste minnen. Föreningens vice ordförande, dr Sohlman, framförde på de närvarandes vägnar en varm tacksägelse till doktor Söderberg för det utmärkta sätt, hvårpå han ledt detta mötes förhandlingar, och slutade med att uttala några varma ord öfver fäderneslandet, dess minnen, ära och sjelfständighet, för hvilkas värnande det var svenska fornminnesföreningens uppgift att efter måttet af sina krafter arbeta. Så slutade sverska fornminnesföreningens tredje årsmöte. Få timmar derefter sprängdes den förtroliga krets, som, i samfäldt arbete och ett lärorikt utbyte af tankar, tillBragt några oförgätliga dagar. Klockan 7 afreste en del af mötets deltagare möd Gotland, helsade från kajen med sång och hurrarop. De öfriga lemnade det minnesrika och gästvänliga Visby i söndags afton. —R8.