dom, likasom tillhörde den honom sjelf, innebar ju i sig den innerligaste tacksamhet, en tacksamhet som yttrade sig i gerningarne. Men äfven i andra hänseenden ådagalade han ett sinnelag, som gjorde: honom stor heder... Så ofta-det hände att bud:hastigt skulle skickas till. staden för .barnens eller för min mans. skull, hvilkens. sjuklighet tilltog i en oroande grad — alltid var . Conrad den. som först stod ; redo . att begifva. sig utaf. Jag mins att han en: ruskig : natt tre gånger fårdades den långa vägen fram och åter. En annen: gång — det. var år 1848 — då ett slags myteri utbröt bland gåräsfolket och ett par af drängarne hotande trängde sig in i sin sjuke husbondes rum, kastade sig Conråd med en sådan våldsamhet öfver de. uppstudsiges anförare, att denne med knapp nöd kom ifrån saken med.lifvet. Lika litet hade han glömt att jag genast sökt godtgöra, mina. första. ovänliga: ord till honom; och som han gällan var. i tillfälle att göra .mig personligen. några tjenster, så batalde han . sin -tacksamhetsskuld till barnen, i det han troget vskade öfver dem, ofta beredde dem glädje eller öfverraskning genom ett eller annat byte:-från skogen eller åkern samt skänkte. dem allebanda vackra leksaker, som han. sjelf. med mycken konstnärlighet tillverkade af. pilgrenar, bark o. d. Det var verkligen ganska egendomligt att se, med hvilket förtroende. barnen slöto: sig