till en- Mar; hvilkens Tysta dok slutna Fk-
sendö gjort ett så obehagligt intfyck på de
flesta äldre pörsönör. Men i Hans bröst bodde
två själar. Dönena, den ömma Obh blötiga,
visade hah för barnen, ta KVilke han lekte,
blömmorns, hvarmed han prydde sitt fönster,
foglarne, som Han gaf föda om vintern, och
sin sjuke husbonde, för hvilken Han icke skydde
Hågon uppoffring; den andra, som vär Hård,
sträf ock bitter, vilide hat alla; kom Kan
trodde hasdläistrid mot pligtekf bud: Hvär
dräng söm vär trögi tjehster; Hvar häst söm
icke 15dd6 hönöm; och sig sjelf, Här han
tyckte sig iökö i allo ha uppfyllt Hvåd Ko-
hom ålåg.; Vid sädane ullfällok var det som
stode han änder ex öndskeföll demors infiy-
telse; det såg då ut fom behöfdes endast en
helt rihgå anledrihg för att drifva: Honom till
en våldsbragd, ett brött. MM Sön oe
Som jag icke förtäljer någon romån för er,
utan allt detfå endast äter anspråkslös be-
rättelse om något sor jag sjölf upplöfvat,
så torde Hi icke begära att jag skall Hog-
grannt och omständligt radögöra för, när och
här Confad och Bertha blefvo närmare be-
kasta. EFör att vara fallkomligt uppriktig,
så Vill jag tillstå, att jag sjelf icke vet det
så nöga, eller, rättare sspdt, att jag Knåtin-
gom måst gissa mig till förkällandet; Hvilköt
i början syntes mig så oförklarligt Och Orini-
Ni bör lätt hog kunna tänka är min öfver: