per bildades, som fordrade att konsuln och hans familj skulle dödas. Den grekiske konsuln, en brör till den preussiske, sände då en båt ut till fregatten för att underrätta brodern om hvad som föreföll och bedja horom att qvarstaraa ombord, enär hans lit sväfvade i fara. Derefter vände sig den grekiske konsuln till gene:al Contreras och föreställde honom, att allva.liga konflikter skulle uppstå, om han icke hölle folzxet i tygeln utan tillät excesser. Contreras svarade, att när Preussen tillät sig att arrestera en af kantoren Murcias embetsmän (Antonio Galvez, chefen för kantonen Murcias stridskrafter till lands och vatten, var ombord på Vigilante), så var kantonen i en goda rätt att förklara Preussen krig. Konsuln afhöll sig från några anmärkningar mot denna meningslösa förklaring och måste göra sig betänkt på att rädda sig sjelf, emedan pöbeln allaredan fordrade haas hufvud, då den icke kunde få den preussiska konsulns. Efter stora ansträngningar lyckades han få en båt, i hvilken han begaf sig till hamninloppet, der han åter hade stora svårigheter att förmå matroserna att föra honom till Friedrich Carl. Emellertid hade pöbeln erfarit att konsulernas hustrur befunno sig i Portman, en liten stad 3 mil från Cartagena, och den ilade derför rasande ditut för att fånga de oskyldiga qvinnorna, Som dessa lyckligtvis i tid voro varnade, lyckades det dem att fly ombord på en engelsk ångare, som skulle afvakta händelsernas gång och inödfall föra dem till Oran. De för andra gången narrade massorna började nu söka efter de båda konsulernas barn, som de antogo skola vara i Cartagena. Till sist ville de sätta eld på de båda brödernas hus, från hvars balkonger ryska, preussiska och grekiska flaggorna svajade, och hvilka länder nämde hrr representerade. Under det detta tilldrog sig hade en kommission, bestående af brr Carvsjal, Sanvalle och Moyn, välfärdskomit6ns sekreterare, gått ombord på fregatten för att underhandla med chefen och förmå honom att frigifva fångarne, Till en början vägrade han, efter att ha rådgjort med befälhafvaren å ett af engelska kronans skepp i dessa farvatten och med chefen på Elisabeth. Han afslog sålunda kommissionens begäran och uttalade, att han vid det minsta hot mot den preus; siske konsulnps intressen skalle inlöpa i hamnen och öppna eld mot Cartagena. Men på : upprepade böner af hr Spottorno, som ville förskona sitt land för en så alvarlig konflikt, uppgaf ban sitt motstånd och frigaf fångarne mot vissa vilkor, som blefvo nedskrifna och undertecknade af båda parterna. Derpå återvände fångarne jemte kommissionen och en af herrarne Spottorno i land, der de mottogos med lefvande glädjeyttringar.