per bildades, som fordrade att konsuln och
hans familj skulle dödas. Den grekiske
konsuln, en brör till den preussiske, sände
då en båt ut till fregatten för att under-
rätta brodern om hvad som föreföll och bedja
horom att qvarstaraa ombord, enär hans lit
sväfvade i fara. Derefter vände sig den gre-
kiske konsuln till gene:al Contreras och före-
ställde honom, att allva.liga konflikter skulle
uppstå, om han icke hölle folzxet i tygeln
utan tillät excesser. Contreras svarade, att
när Preussen tillät sig att arrestera en af
kantoren Murcias embetsmän (Antonio Gal-
vez, chefen för kantonen Murcias stridskraf-
ter till lands och vatten, var ombord på Vi-
gilante), så var kantonen i en goda rätt att
förklara Preussen krig. Konsuln afhöll sig
från några anmärkningar mot denna menings-
lösa förklaring och måste göra sig betänkt
på att rädda sig sjelf, emedan pöbeln alla-
redan fordrade haas hufvud, då den icke
kunde få den preussiska konsulns. Efter
stora ansträngningar lyckades han få en
båt, i hvilken han begaf sig till hamninlop-
pet, der han åter hade stora svårigheter att
förmå matroserna att föra honom till Frie-
drich Carl.
Emellertid hade pöbeln erfarit att konsu-
lernas hustrur befunno sig i Portman, en
liten stad 3 mil från Cartagena, och den
ilade derför rasande ditut för att fånga de
oskyldiga qvinnorna, Som dessa lyckligtvis
i tid voro varnade, lyckades det dem att
fly ombord på en engelsk ångare, som skulle
afvakta händelsernas gång och inödfall föra
dem till Oran. De för andra gången nar-
rade massorna började nu söka efter de båda
konsulernas barn, som de antogo skola vara
i Cartagena. Till sist ville de sätta eld på
de båda brödernas hus, från hvars balkonger
ryska, preussiska och grekiska flaggorna sva-
jade, och hvilka länder nämde hrr repre-
senterade.
Under det detta tilldrog sig hade en kom-
mission, bestående af brr Carvsjal, Sanvalle
och Moyn, välfärdskomit6ns sekreterare, gått
ombord på fregatten för att underhandla
med chefen och förmå honom att frigifva
fångarne, Till en början vägrade han, efter
att ha rådgjort med befälhafvaren å ett af
engelska kronans skepp i dessa farvatten
och med chefen på Elisabeth. Han afslog
sålunda kommissionens begäran och uttalade,
att han vid det minsta hot mot den preus- ;
siske konsulnps intressen skalle inlöpa i ham-
nen och öppna eld mot Cartagena. Men på :
upprepade böner af hr Spottorno, som ville
förskona sitt land för en så alvarlig kon-
flikt, uppgaf ban sitt motstånd och frigaf
fångarne mot vissa vilkor, som blefvo ned-
skrifna och undertecknade af båda parterna.
Derpå återvände fångarne jemte kommissio-
nen och en af herrarne Spottorno i land,
der de mottogos med lefvande glädjeyttringar.