blifvit nära nog visshet genom vår rege-
rings plötsliga åtgärder att låta utpricka
Flintrännan och anställa svenska kronolotsar
i Öresund. Saken har sålunda varit i re-
geringens säck innan den kom i Göteborgs-
Postens påse — och omstär digheten att den
genom den senare blifvit allmänheten före-
lagd skall troligen icke göra den mer accep-
tabel för svenska folket än hvad den afna-
turen är, trots den vördnadsvärda citatmassa,
hvari den blifvit inbakad och bortblandad.
Såsom slutartikel har Göteborgs-Posten till-
egnat Dagens Nyheter en enkel och lättfatt-
Jig förklaring i sitt söndagsnummer med an-
ledning af vår lilla redogörelse för det huf
vudsakliga innehållet aft hans två första artik-
lar om lotsningen i Öresund. Det är oss en
kär pligt att uttala vår tacksamhet för denna
förklaring. Hon har lärt oss, bland annat, att
de omordade artiklarne alldeles icke varit äm-
nade att läsas af menige man, på den grund
att de icke äro någon lekstuguläsning. Det
finnes således en organ inom svenska pressen,
som anser att merge man, att folket, icke
kan eller bör bjudas annan läsning, än lek
stuguläsning; det finnes. således i våra dagar
en publicist, som snart sagdt sätter en ära uti
att så skrifva en sakutredning i en fråga, som
på det lifligaste intresserar hela den stora all:
mänheten, att den betydligt öfvervägande de-
len af just denna allmänhet icke skall kunna
följa honom, en publicist, som: icke vill: ned:
låta sig att tala till massan af folket, utan
blott till ett litet fåtal, som kanske till på
köpet känner den sak, om hvilken fråga är,
långt bättre än han sje!f. Kanske har Göte-
borgs-Post-redaktören tagit till uppgift att ej ens
låta sitt lärdomsljus lysa för ect fåtal, utan
endast sprida ett mångfärgadtisken öfver ho
nom sjelf. Lukullus spisade hos Lukullus?
ibland som man vet, när han ville ha riktigt
trefligt. Författaren i G.-P., van att blicka
upp till: stora föredömen, sätter sig måhända
ned att utreda en fråga, endast för att få henne
klar för sig sjelf. Är det så, har svenska all:
mänheten naturligtvis ej med honom att skaffa.
Göteborgs Postens sjelfbekännelse är i så fall
lärorik för oss — och för hans egen publik,
E För öfrigt innehåller hans förklaring intet
förklarande, men åtskilligt annat oväntadt.
S4 ha vi funnit af densamma att artikel-
författaren kan vara icke: blott löjlig, utan
äfven rolig. Upptäckten är sannolikt lika ovän-
tad för honom som för oss. Att ett komiskt
drag hvilat öfver hans föregående uppsatser
ha vi vari; i tillfälle att visa, men detta drag
bar funnits till, förf. ovetande och mot hans
vilja. Nu har han ve!at vara rolig och varit det
också, men märkvärdigt rog på sin egen be:
kostnad. Vi .ha sällan sett sjelfironien fram
träda mera bjert, ja rent af skärande, än i
denna hans förklaring. Man döme sjelf!
Had lemnar öfver sina egna artiklar ett
referat och en kritik, som äro roliga och egen:
domliga nog. Han påstår visserligen att det
är vi, som gjort dessa referat, men våra läsare
känna vårt, och vata att det ingalunda hade
denna lydelse:
Lotsfrågan, Ulpianus, Papiniur, Grotius,
Bluntschli, Heffter, Wheaton, Kalykadnos, Öre-
sund, dansk, svensk. Mannen är inte rätt klok.
Hör inte på hvad han säger! Hej, hopp, låt oss
glada och lustiga vara! Harral
Detta är emellertid, efter hans egen utsago
i förklaringen, innehållet af hans artiklar och
de reflexioner man af detta innehåll tvingas
att göra. Allmänhetens tankar öfver artiklarne
skola, efter hans uppfattning, ha gifvit sig lutt
på följande sätt:
Buh! Hu då! Hä, hvem kan det vara?
Ha, ha! Hi, hi, hi! Hvasa? Gu bevare oss!
Måhända komwmer:han i dessa sina, orda:
grant här återgifoa, ehuru omgrupperade, ytt:
randen sanningen bra nära. Vi kunna ju åtr
minostone erkänna det; men att vi i vär re:
dogörelso skulle ha yttrat oss så, det är icke
sannt. Den iärdo författaren kryssar ej blott
fram på statsrättens krångliga farvatten som
en vöritabel skutskeppare, han behandlar äf:
ven sanningen som en sådan,
Till sist vilja vi anmärka ännu ott litet
missieg; till hvilket han gjort sig skyldig. Han
sägor nomligen, att vi plagierat Handelstidnin
on och begagnat oss af dess roligheter,
es är visserligen sannt att rolighaterna ur-
sprungligen icke voro våra egna; men det är
icke sannt att da voro Handelstidningens. Om
Göteborgsposten vill vara ärlig och ej all
deles för mycka; blygsam, måste han er:
känna att de voro samvetsgrånna citat ur
hans: egen artikelserie. Upphofsmannen till
dessa. roligheter eller .- som han så fint
och för sig sjolf betydningsfullt kallar dem —
sogkalfoar är således — han sjelf. Dot för,
våvar 058 att-en sådan far icke vill kännas vid
sådana barn! Men slägten är. värst, säger