att längre, än sex månader, qvarstå såsom president. Han. lär önska: detta, enär han icke vill att han, af politiska anledningar, skall förlora något af den kärlek och aktning med hvilka armön omfattat) honom och enär han anser, att landets bästa fordrar att hans stora inflytande öfver armen qvarstår oförminskadt. Mac Mahons budskap till franska nationalförsamlingen var af följande lydelse: Nationalförsamlingen har beslutit att under några månader uppskjuta sina arbeten. Hon kan utan farhåga draga sig tillbaka. Jag vågar försäkra henne, att ingenting i hennss frånvaro skall kompromettera den allmänna ordningen och att hennes lagliga myadighet öfverallt skall respekteras. Jag skall vaka deröfver i samverkan med den minister, som jag valt i edra led. Det gläder mig att se, att denna minister, hedras med ert förtroerde. Den så önskvärda endrägten mellan regeringen och församlingen har redan under den korta tid, som förflutit, sedan I anförtrodden makten åt mig, låtit förnimma sina lyckliga verkningar. Tack vare denna enighet ha vigtiga lagar blifvit voterade nästan utan debatt. Bland. dessa ställer jag i främsta rummet den, som betryggar landets försvar genom att gifva en definitiv organisation åt armån, som ni för några dagar sedan helsade med edra bifallsyttringar. När I ånyo sammanträden, skall en :stor, otåligt afvaktad händelse ha inträffat. Den utländska ockapationen skall ha upphört; våra östra departement, som så ädelt betalt sin skuld till fäderneslandet, enär de varit krigets första offer och den :sista panten för freden, skola slutligen befrias från den pröfoing, de så hjeltemodigt burit, joch vi skola på Frankrikes område icke se någon annan armå än den franska. Denna ovärderliga förmån är det gemensamma resultatet af allas patrotiotism. Min företrädare har genom lyckliga underhandlingar bidragit att förbereda den. 1 hafven understödt honom härutinnan genom att låna honom ett bistånd, som aldrig svikit honom, och gonom att upprätthålla en vis och kraftig politik, som satt den allmänna rikedomen i stånd att kraftigt utplåna spåren af våra olyckor. Slutligen är det framför allt vår idoga befolkning, som sjelf påskyndat sin befrielse genom sin beredvillighet att underkasta sig de mest tryckande bördor. Frankrike skall på denna högtidliga dag bevisa sin tacksamhet mot alla dem, som tjenat dec; men vid uttrycket af sin patriotiska glädje skall det iakttaga den måtta, som höfves dess värdighet, och det skall undvika, jag är viss-derom; larmande manifestationer, föga öfverensstämmande med det minne det har af de smärtsamma uppoffringar, som freden kostat. Denna så dyrt förvärfvade fred är vårt första behof och det är vårt fasta beslut att upprätthålla den, Sedan Frankrike återfått den fullkomliga besittningen af sig sjelf, skall det ännu mer än förr bli i stånd. att underhålla de mest uppriktiga vänskapliga förbindelser med alla främmande makter. Dessa känslor besvaras af dem; jag mottager hvarje dag högtidliga försäkringar derpå. Detta är frukten af det visa beteende, som församlingen, glömmande sin inre oenighet för att endast tänka på fäderneslandets gemensamma intressen, mer än en gång lagt i dagen genom enhälligheten af sina voteringar. I skolen godkänna, att jag fortfarande omfattar denna politik. Från Tyskland. Den officiösa -Preuss.— Volksblatt och åtskilliga andra tidningar, som stå i förbindelse med regeringen, offentliggöra en artikel, som -afser att bemöta de många rykten, som under senare tiden varit i omlopp rörande general Manteuffels blifvande ställniog. Man har nemligen berättat, att Manteuffel, vid sin återkomst från Frankrike, skulle vara utsedd att aflösa krigsministern, grefve Roon, såsom ministerpresident, att då skulle kabinettet komma att ombildas i konservativ riktning, i det flere framstående medlemmar af Kreuzzeitungspartiet skulle bli inkallade i detsamma, att upphäfvandet af Bismarcks kyrkopolitiska lagar skulle bli den nya regeringens föremål o. 8. V. Preuss. Volksbl. förklarar nu att det icke ligger den ringaste sanning till grund för dessa rykten. . De förtjenaX, säger tidningen, icke det minsta förtroende och äro satta i omlopp blott för att utbreda den åsigten, att det i de högsta kretsarne råder tvedrägt, ombytlighet och osäkerhet. Enär de faktiska förhållandena bevisa motsatsen, i det. Bismarck fortfarande mottager bevis på kejsarens största förtroende och bevågenhet, har man: tills vidare uppgifvit tanken på: att rikskansleresembetet skulle komma .