att längre, än sex månader, qvarstå såsom
president. Han. lär önska: detta, enär han
icke vill att han, af politiska anledningar,
skall förlora något af den kärlek och akt-
ning med hvilka armön omfattat) honom och
enär han anser, att landets bästa fordrar
att hans stora inflytande öfver armen qvar-
står oförminskadt.
Mac Mahons budskap till franska natio-
nalförsamlingen var af följande lydelse:
Nationalförsamlingen har beslutit att un-
der några månader uppskjuta sina arbeten.
Hon kan utan farhåga draga sig tillbaka.
Jag vågar försäkra henne, att ingenting i
hennss frånvaro skall kompromettera den
allmänna ordningen och att hennes lagliga
myadighet öfverallt skall respekteras. Jag
skall vaka deröfver i samverkan med den
minister, som jag valt i edra led. Det glä-
der mig att se, att denna minister, hedras
med ert förtroerde. Den så önskvärda en-
drägten mellan regeringen och församlingen
har redan under den korta tid, som förflu-
tit, sedan I anförtrodden makten åt mig, låtit
förnimma sina lyckliga verkningar. Tack
vare denna enighet ha vigtiga lagar blifvit
voterade nästan utan debatt. Bland. dessa
ställer jag i främsta rummet den, som be-
tryggar landets försvar genom att gifva en
definitiv organisation åt armån, som ni för
några dagar sedan helsade med edra bifalls-
yttringar. När I ånyo sammanträden, skall
en :stor, otåligt afvaktad händelse ha in-
träffat. Den utländska ockapationen skall
ha upphört; våra östra departement, som
så ädelt betalt sin skuld till fädernes-
landet, enär de varit krigets första offer och
den :sista panten för freden, skola slutligen
befrias från den pröfoing, de så hjeltemodigt
burit, joch vi skola på Frankrikes område icke
se någon annan armå än den franska. Denna
ovärderliga förmån är det gemensamma re-
sultatet af allas patrotiotism. Min företrädare
har genom lyckliga underhandlingar bidra-
git att förbereda den. 1 hafven understödt
honom härutinnan genom att låna honom
ett bistånd, som aldrig svikit honom, och
gonom att upprätthålla en vis och kraftig
politik, som satt den allmänna rikedomen i
stånd att kraftigt utplåna spåren af våra
olyckor. Slutligen är det framför allt vår
idoga befolkning, som sjelf påskyndat sin
befrielse genom sin beredvillighet att under-
kasta sig de mest tryckande bördor. Frank-
rike skall på denna högtidliga dag be-
visa sin tacksamhet mot alla dem, som tjenat
dec; men vid uttrycket af sin patriotiska
glädje skall det iakttaga den måtta, som
höfves dess värdighet, och det skall undvika,
jag är viss-derom; larmande manifestationer,
föga öfverensstämmande med det minne det
har af de smärtsamma uppoffringar, som fre-
den kostat. Denna så dyrt förvärfvade fred
är vårt första behof och det är vårt fasta
beslut att upprätthålla den, Sedan Frank-
rike återfått den fullkomliga besittningen af
sig sjelf, skall det ännu mer än förr bli i
stånd. att underhålla de mest uppriktiga vän-
skapliga förbindelser med alla främmande
makter. Dessa känslor besvaras af dem;
jag mottager hvarje dag högtidliga försäk-
ringar derpå. Detta är frukten af det visa
beteende, som församlingen, glömmande sin
inre oenighet för att endast tänka på fäder-
neslandets gemensamma intressen, mer än
en gång lagt i dagen genom enhälligheten
af sina voteringar. I skolen godkänna, att
jag fortfarande omfattar denna politik.
Från Tyskland.
Den officiösa -Preuss.— Volksblatt och åt-
skilliga andra tidningar, som stå i förbin-
delse med regeringen, offentliggöra en arti-
kel, som -afser att bemöta de många ryk-
ten, som under senare tiden varit i omlopp
rörande general Manteuffels blifvande ställ-
niog. Man har nemligen berättat, att Man-
teuffel, vid sin återkomst från Frankrike,
skulle vara utsedd att aflösa krigsministern,
grefve Roon, såsom ministerpresident, att
då skulle kabinettet komma att ombildas i
konservativ riktning, i det flere framstående
medlemmar af Kreuzzeitungspartiet skulle
bli inkallade i detsamma, att upphäfvandet
af Bismarcks kyrkopolitiska lagar skulle
bli den nya regeringens föremål o. 8. V.
Preuss. Volksbl. förklarar nu att det icke
ligger den ringaste sanning till grund för
dessa rykten. . De förtjenaX, säger tidnin-
gen, icke det minsta förtroende och äro
satta i omlopp blott för att utbreda den
åsigten, att det i de högsta kretsarne råder
tvedrägt, ombytlighet och osäkerhet. Enär
de faktiska förhållandena bevisa motsatsen,
i det. Bismarck fortfarande mottager bevis
på kejsarens största förtroende och bevågen-
het, har man: tills vidare uppgifvit tanken
på: att rikskansleresembetet skulle komma
.