På Hudsonfloden. Efter ett bref till Dagens Nyheder. — Den här vägen, herre! 50 cents till Albany... Neversvnk går om 10 minuter. — Bry er inte om hvad han bråkar om!... Der, till höger vid varfvet ligger St John! ropade plötsligt en högrest bredaxlad irländare, med ön stentorsstämma, som mången general skulle ha afundats honom, i det han gaf mig ett så eftertryckligt ryck i armen, att jag ovilkorligen måste svänga den rundt ett par gånger för att göra mig förvissad om att den icke gått ur led. — Om ni inte 2bsolut har i sinnet att begå sjelfmord gerom att springa i luften, så gör ni bättre i att spara 25 cents och-gå ombord på Neversink, inföll ögonblickligen den första runnaren, i det han erbjöd mig ett plakat, i hvilket alla de herrligheter, som väntade mig om jag ville gå ömbord på Neversink, voro skildrade med glödande färger. — Håll mun, din åsna, inföll den andra ärade talaren, tror du kanske att en gentleman för att spara 25 cents skalle föredra en sådan svinstia? Jag hade ögonskenligen och alldeles oförskyldt råkat i ea högst obehaglig dilemma, Det var min afsigt att rosa från Newyork till Albany och jag hade för den skull begifvit mig med min nattsäck i handen till slutet af Vestry Street, från hvars varf åtskilliga ångs båtar hvarje afton afgå; men jag hade aldrig drömt om hvilka faror som hotade mig genom att företaga en så kort resa. ena sidan hotades jag med satt bli befordrad till min resas mil i en svinstia, å den andra att få helt hastigt afresa till de lyckliga jagtmarkerna.— för att bruka ett indianskt uttryck — en tur, som jag alldeles icke tyckte om att bli tvungen att fjretaga, isynnerhet som göro mål fordrade mia närvaro i Albany tidigt följande morgon, Här stod jag alltså som en annan. Herkules vid skiljevägen, oenig med mig sjelt om jag skulle gå till höger eller venster. Men några gekunders eftertanke ledde mig till det resultat att när manen gång gett sig ut på att resa i Amerikå, må mån helst på förhand pr upp sitt testamento och vara fullkomligt eredd på att bryta halsen, bli massakrerad, genom att störta med tåget genom en jern vägsbro eller, som vid detta tillfälle, när man vågar sig till sjös, bli sprängd i luften, allt under den tröstrika tanken att man i alla händelser bidrar till ett godt — att ge tid ningarne ämne tillexr. ny sensationsartikel på ett par spalter, som kan tjena ens efterlefvande medmenniskor till nöje och uppbyggelse under det de smälta sin frukost morgonen derpå; Jag sprang således med fullkomlig fattning genom det förfärliga kaos, som alltid uppfyller West Street, och befann mig ett par minuter derefter ombord på den stora flodångaren St John, från hvars höga däck den lilla Neversink liknade ett oahsönligt nötskal och erbjöd ett allt annåt än inbjudande yttre. Dessa båda ångare tillhöra rivaliserande bolag, hvilka båda på hvarje upptänkligt sätt söka ruinera hvarandra, dels genom en nästan daglig kappsegling, hvarvid maskinerna ansträngas till det yttersta och passagerarne hvarje ögonblick hotas .medatt bli: sprängda i luften, dels genom att underbjuda hvarandra med oorhördt låga pris. Icke nog dermed, man underhåller också passagerarne med hornoch instrumen talmusik och man har till och med funderat på att engagera ett skådespelarsällskap ombord på St John för att alldeles döda den rivalige rande linien och kunna återkomma till de normala prisen. Det finnes ingenstädes.iverlden ångare, som i anseende. till storlek, elegans och beqväm