att den preussiska regeringen har gjort det-
samma,
Äfven de tyska tidningarne ogilla på det
hela taget det skedda, med undantag af
Köln. Zeit., som kommit till den åsigten, att
Friedrich Carls handling har varit af för-
träfflig verkan, hvarjemte denna tidning be-
gagnar tillfället att varna spaniorerna för
att angripa de tyska örlogsmännen, enär detta
skall komma att bli dem en hård nöt att
knäcka. Det ser dock ut som om Contre-
rag hade något sådant i sinnet. I ett te-
legram säges det nemligen, att han gifvit
order att utrusta fartyg för att angripa och
straffa Friedrich Carl, men det tillägges dock
att det sannolikt skall stanna vid blotta or-
dern, enär man i Cartagena saknar både
officerare, maskinister och matroser. Icke
en enda spansk sjöofficer har nemligen öf-
vergått till de upprorska, och dagligen rym-
ma matroserna från skeppen.
National Zeit., som likaledes egnar till-
dragelsen några rader, bemärker: Friedrich
Carls öfverrumpling har, mildast sagdt, va-
rit öfverflödig, om man icke vill uppfatta
den såsom ett bidrag till belysning af folk-
rätten, eller som en öfning i att manövrera
in corpore vili. Det hade säkert varit klo-
kast att låta spaniorerna sjelfva äta upp
hvarandra, något som de ju för resten göra
med den största samvetsgrannhetX.
Det framgår för öfrigt icke klart af de un-
derrättelser man erhållit hvad som egent-
ligen är Preussens afsigt med det kapade
fartyget. Telegrammen säga att Vigilante
blifvit betraktadt såsom pris, under det Jour-
nal des Dåebats vill veta att det skall ut-
lemnas till regeringen i Madrid. Det oför-
klarliga i att preussarne frigifvit besättnin-
gen på ett fartyg, hvilket betraktas såsom
sjöröfvarfartyg, förklaras af ett meddelande
i Times, enligt hvilket detta skett för att
lugna insurgenterna i Cartagena, som ho-
tat att skjuta den tyska konsulen och sätta
eld på hans hus. Konsuln, som är en in-
född spanior, skall nu ha lyckats undkomma
till Madrid. Insurgenterna, som, för att ut-
öfva repressalier, ha hotat att lägga beslag
på alla tyska fartyg i Cartagenas hamn,
lära ha uppskjutit detta till som i måndags,
på det att Friedrich Carls chef må kunna
hinna erhålla instruktioner från sin rege-
ring.
Tillståndet i Spanien.
Efter att månader igenom berättelserna
om ställningen i detta land städse låtit allt
förhoppningslösare, ingå numera, sedan den
rya ministdren tagit regeringen om hand,
allt gynnsammare underrättelser, egnade att
stärka förtroendet till landets lifskraft.
Man må kunna hoppas, att krisen har nått
in höjdpunkt och att utsigterna till för-
ttriog hädanefter må framträda allt tyd-
ligare och bestämdare. Sannolikt är, att
en regering sådan som den nuvarande, kon-
servativt federalistisk-republikansk, är just
den, som har de bästa utsigterna att komma
till rätta med fienderna till ordning och
lugn. Till och med de af befolkningens
monarkiska element, hvilka icke tillhöra
den carlistiska ligan, ha insett detta och
en vänlig hållning mot regeringen gör sig
gällande äfven hos den del af pressen, som,
undar påstående att republiken vore en
olycka för Spanien, förut på det ifrigaste
och hänsynslösaste bekämpat denna rörelse.
Alt tyckes således tala till fördel för mi-
nistören Salmeron—Gonzalez, tilldrsgelserna
icke minst. Barcelona är lugnat; Alicante
och Huelva ha återvändt till ordning; mot
Valencia är kriget allvarsamt öppnadt för
att tvinga denna stad till lydnad; i Bejar
och Cordova äro de upproriska redan af-
väpnade och för öfrigt har regeringen sändt
10,000. man till Andalusien för att under
lägga sig de dervarande upproriska städerna.
Det svåraste blir väl att kufva Cartagena,
der general Contreras för närvarande gjort
sig till herre. Emellertid är det glädjande,
att de smärre städerna nästan öfverallt af-
visa de från de större utgående uppvig-
lingsförsöken. Allt tyckes således antyda
att, om icke en öfverrumpling störtar den
nya regeringen, och om icke hennes hittills
visade kraft och energi försvagas, Spanien
inom en :icke alltför aflägsen tid skall ha
sett slutet på sina nuvarande olyckor och
smaka ett länge saknadt, men alltför be
höfligt lugn.
Contreras,
som nu låtit tillkännagifva för de europei.
ska makterna; att han är chef för stater
Murcias här och flotta och äfven förklara
sig för lika berättigad med hvarje annan re
gering, är redan sedan gammslt van att me
behörigt eftertryck sätta en militärrevolu
tion i verket. För öfrigt skall han hvarke:
vara socialist eller internationalist. Han
föregåendon karakterisera. honom snarare så
som en äregirig och orolig militär, som må
hända blifvit missnöjd med sin befordrar
och hvilken tror sig på den icke ovanlig
vägen af en militärrevolution kunna uppn
samma makt som före henom Prim elle
Serrano. Under drottning Isabellas regerin
var han för öfrigt en god monarkist, som lä
skjuta åtskilliga republikanare. Efter kun
Amadegs tronafsägelse blef han ifrig.repv
blikan och har i Cortes alltid hört till y
tersta venstern.