En nöjsam och lärorik utredning
af lotsfrågan,
för menige man framställd.
Så lyder visserligen icke. men så borde
rubriken lyda å en i tisdags i Göteborgs Po-
sten börjad och i går fortsatt artikelserie,
som der går under det enkla namnet SLots-
ningen i Öresund4. Ty den är både nöj-
sam och lärorik och dessutom grundlig och
djupgående, denna artikelserie. Vi kunna
också lätt föreställa oss hur förtjusta Göte-
borgs-Postens läsare, i synnerbet i landsor-
ten, skola bli öfver densamma, ty om de också
icke lära mer af den, nog lära de sig inse
att dess förf. har en mäkta hög tanke om
deras smältningskspacitet och att han är en
lärd, ja, en obegripligt lärd herre.
Vi: å vår sida, som dela förf. belåtenhet
öfver det rediga i bevisföringen och det in-
nehållsrika i sak i dessa hans artiklar, vilja
icke undandraga våra läsare nöjet att göra
en om och blott ytlig bekantskap med dem.
Dock våga vi tyvärr icke annorlunda, än
blott i förbigående, vidröra, hvad som i dem
är hufvudsaken, nemligen den lärda appara-
ten, ty i annat fall skulle vi tvifvelsutan
bli olästa; men hvar vi finna en märklig
sjelfständig tanke eller ett slående bevis,
skola vi anföra det.
Den första af Göteborgs-Postens nämda
artiklar är egentligen blott ett slags inled-
ning, en angenäm och treflig försmak af hvad
som komma skall. Förf. börjar med några
vackra och väl sagda ord om pressens och
publicistens betydelse och sin egen stånd-
punkt i detta hänseende. Det är dock med
den uppriktigaste känsla af beklagande, ja,
af sorg, som vi se förf.:ns uppriktiga redogö-
relse för denna sin ståndpunkt, ty hvad sä-
ger han?:
Patriotism is the last refuge of a scoun-
drel, säger en engelsk författare. Patriotis-
men är lika otta, skulle vi vilja tillägga, den
sista räddningsplankan för narren, som halft
om halft börjar komma under fund med sin
egen tomhet. Derefter tillägger han:
Dessa våra anmärkningar äro icke fram-
ställda för att mästra andra, utan för att göra
vår egen ståndpunkt klar för allmänheten.
Fraktade vi icke för att komma i pole-
mik: med: Göteborgs-Posten, skulle vi verk-
ligen vilja opponera oss mot att detta ändå.
kan : vara hans verkliga ståndpunkt, ty vi
ha sällan sett XCpatriotism i hans spalter.
Men vi lemna förf. på hans sorgliga stånd-
punkt försatt återvända till hans vidare ut-
talanden om ; Slotsningen i Öresund4. Vi
kunna saklöst förbigå hang utfall mot N.D.
A. och D. N. ty de innehålla intet i sak,
äro blott ett. uttryck af förf. mindre goda
lynne, med hvilket vi för vår del gerna ha
öfverseende -— och kasta. o3s in just der
han egentligen börjar bebandla sitt ämne.
oCVi hålla föreX, säger han, Satt här gäller
främst af allt att efterforska, hvar den stränga
rätten finnes4. Detär ju ett helt och häl-
let. nytt uppslag, detta, och.en välbehöflig
fingervisning åt oss andra? Men som det
är ett mäkta. högtidligt och ansvarsfullt.
värf han åtar sig, vill förf., säger han,
Sgställa - sig till efterrättelse- våra svenska
domarereglor, hvadan han ,ock.anför fyra
af-dessa. Men som dessa. förmodligen icke
förslå, anför. han dessutom dylika regler ur
Justiniani lagsamling; reglor af Papinianus,
Gajus,y Ulpianus, och Paulus — icke apo-
steln. — Derefter får. man höra talas om
det inflytande. romerska. rätten utöfvat —
på lotsningen i Öresund? nej på don euro-
poiska lagstiftningen; men som förf. ej vill
utsätta sig för Cbeskyllningen att uppsöka
förlegade rättsmaximerX förbigår han — med
en förvänande brist på grundlighet — både
den romerska rätten och Grotius, Vattel;
Rutherford m. f1.4 för att endast åberopa
författare från 19:de århundradet. Nu få
den berömde amerikanaren Wheaton, ens
gelsmannen Thillimore, Styskeu HeffterX och
den tyske schweizeren Bluntschli yttra
sig, än på originalspråket än i öfversätt-
ning, allt med roggrant angifvande af de
sidor i det eller det arbetet der deras ytt-
randen förekomma, Sedan han så anfört
DU TLS. MINIDE CIGG I RE SIE SUISSE TEE. söa. NtUSSSASAT DISSAR