IpAR FOPRINROS IOSU I SKRIN: DKara,
såväl som småstäderna i allmänhet, är ett myc-
ket fredligt samhälle, då nömligen herrar skol:
gossar hafva ferier, skrifver en korrespondent till
Göteborgs Handelstidniog. - Poliser ser man
nästan aldrig till; Den, som gör mesta bull
ret af sig, är den larmande nattvakten, som
hvarje timme såväl sommars som vinternatt
måste utropa. sitt: Klockan är — — slagen,
hör väktarens rop, klockan är — — slagen
på icke mindre än sjutton ställen, om jag
minnes rätt. Försummar han att ropa på nå.
got af de bestämda ställena, gör -han sig skyl-
dig till 50 öres böter. Nästan hvar och en
är skyldig till denna tjenstgöring -efter tur.
Den, som gör vakten; är-törsedd med en väl:
dig påk, som -han efter fullgjord vakt lemnar
till sin granne, Samma förhållande är det ock
med den, som: går patrull. Denne skall
tillse, att vakten gör sin skyldighet, vara när-
varande när vakten utgår och vid vaktombyte
0. 8 v, Huruvida detta är en tidsenlig in-
stitution, derom tå de goda Skaraboarne sjelfva
döma. Detta -ropande- föreföll mig: som en
god fingervisning för den, som är utgången
att utföra något olagligt, ty han kan då lätt
välja en stund, då väktarne befinna sig på
längsta afstånd från honom.
De vid Greyhook på Spets-
bergen omkonine norrmännen.
Tromsöposten för den 19 dennes meddelar
den dagbok, som fördes: af skepparen Johan
Matillas och hans kock Gabriel Andersen
från Kristiansund. Den begynner: den 4
nov; 1872. I början: af januari blef Ma-
tilläs sjuk; och mot slutet af samma månad
omtalar kocken, som under höla tiden förde
dagboken; att äfvenhan blifvit illamående:
Ännu den 24 januari hoppades de: båda: att
kunna komma- öfver till svenskarne- vid
Mosselbay, så snart det blef litet ljusare;
men: efter : den 9- februari: förmådde icke
heller Gabriel: Andersen begifva sig:något
längre stycke bortfrån den koja, de-hade gjort
åt sig genom att: hvälfvas två: båtar mot
hvarandra och lägga segel öfver demj och
hvilken de hade: bebott ända från:den 17
november. Den . sista anteckningen:den 18
februari lyder sålunda: XI dag-harjagicke
varit ute. En- gång: litet mat för dygnet.
I-afton: var: jag icke-i stånd att få sönder
litet ved till morgondagen:— -icke viss: på
detoch sämre för: hvarje dag. . Vi:se ingen
bjelp, om icke Gud: vill rätt snart förbarma
sig öfver :oss: och vara vår-arma själ nådig;
det skall jag bedja:
. Jordskred: Från: Aalesund i Norge
skrefs den 22 julisföljande: I deg nödgas
vi, tyvärr, omtala-en stor-olyckshändelse i
en: af våra närmaste fjordar: Den har fram-
kallats af de senaste-dagarnas:starka regn:
väder. I Värtdalsstrand har nemligen före-
kommit ett betydande-jord- och:bergsskred,
hvarigenem fem: gårdar: blifvit ödelagda:
samt: en säterhydda; hvari uppehöll sig en
qvinna som: förlorade lifvet. Flera hästar,
kor och. kalfvar tillsatte. också lifvet. I
flera7 andra af våra. dalgångar stög ströms
marnas vatten så betydligt, att större jord-.
områden sattes-under vatten.