De kungliga kommissarierne, som på afto-
nen sammanträdde, beslöto att rättegången
mot markisen redan följande. dag skulle bör-
jas; så angelägna voro de om att afgöra den
store brottslingens sak och genom hans offent-
liga bestraffning gifva bekräftelse åt lagens
och konungens seger öfver det feodala våldet.
Till en början vägrade markisen på det be-
stämdaste att ingå i svaromål eller att erkän-
na lagligheten af den domstol, inför hvilken
han blifvit ställd. Men efter ett hemlighets-
fullt samtal med kapten de Maurevert förkla-
rade han sig slutligen till de kungliga kom-
missariernas stora tillfnedsställelse beredd att
försvara sig.
— Mina herrar, sade han i högdragen ton,
om jag nedlåter mig till att försvara mina
handlingar, så sker det icke derför att jag
erkänner er befogenhet att sitta till doms öf-
ver mig. Min enda afsigt är att visa, huru
oberättigadt och förhatligt detta korståg är,
som en hop lagkarlar företagit mot oss, svär.
dets män. Jag önskar fritaga adeln från de
lögnaktiga och löjliga beskyllningar, som blif-
vit mot densamma framkastade. I främsta
rummet förklarar jag för nedrigt förtal, som
icke bör tros af någon, allt hvad som åkla-
garen påstått angående mig sjelf. Jag trot-
sar enhvar att kunna bevisa en enda
af de anklagelser, hvilka framstälts mot
vaig personligen, och jag åtager mig att
kullkasta hela den byggnad af: lögner, som