TT VU rn
mått mot förräderi och öfverraskning. Cler-
monts portar skola bevakas såsom om staden
vore i belägringstillstånd och alla personer,
som befinnas bära vapen på gatorna, skola ge-
nast hängas eller skjutas. Farväl, Raoul; när
får jag återse er?
— Om en timme, kapien.
— Hvar?
— I mitt rum.
Den fruktan markis de la Tremblays ingaf
var, trots de kunglige kommissariernas närva-
ro, så stor, att en viss oro under den åier-
stående delen af qvällen var rådande i herr
de Caailhacs salonger, och med synbar lätt-
nad skyndade en och hvar att lemna guver-
nörens hus, då afskedstimmen slog.
Sforzi hade dragit sig tillbaka till sitt rum,
då Maurevert, trogen sitt löfte, inställde sig
hos honom. Befriad från gästernas nyfikna
uppmärksamhet och från alla andra band, gaf
Raoul fritt lopp åt den storm, som markisens
uppträdande hade uppväckt hos honom.
— Guds död! utropade han med knutna
händer och skälfvande läppar. Jag har haft
en hård strid att utstå, för att icke låta do-
marenigifve vika för menniskan. , Jag känner,
ett det skulle öfverstiga mina krafter att ge-
nomgå: ytterligare en sådan pröfning, som den
jag genomgått i qväll. Jag skulle gifva vika
för frestelsen och döda markisen, Hvilken
djorfhet han besitter! Jag vet inte sjelf hur
jag kunde förmå mig att icke rusa på honom