företogo något rökte vi med tjära och svafvel samt bestänkte våra kläder med pepparmyntsdroppar för att skydda oss mot smitta. Då vi rökt omkring 1 timme, började vi undersöka husets inre, I rummet till höger lågo sex lik, magra och infallna och af ett fruktansvärdt utseende. Ansigtena voro alldeles gula och mögliga. Anblicten af dom var skräckinjagande. rummet till venster funnos fyra lik, af hvilkå tre lågo i sängen, men det fjerde på ett skrin, hvilande hufvudet mot högra handen och med benen hängande på skrinets sida. Den döde var klädd i mössa och kavaj af skinn samt hvita yllevantar. Den sida af ansigtet, som var vänd uppåt, Var väl bibehållen, och enligt hvad jag tror hade han aflidit för icke så länge sedan. En mängd blod hade flutit från honom ned på skrinet och derifrån på golfvet och gjorde scenen ännu gräsligare. De tre liken, som lågo i sängen, voro fruktansvärdt medtagna. Bredvid det enå funno vi tre skorpor, bredvid det andra några bitar socker samt ett kärl grönsaker, som var orördt. Manskapet å Ellida gräfde för de omkomne en gemensam graf. Sängarne, i hvilka de lågo, blefvo begagnade till likkistor och de blefvo jordade i sina kläder jemte sängkläderna, hvilka voro fulla af ohyra. Före och efter sjelfva jordfästelsen afsjöngos ett ar psalmer. Derefter blefvo alla liken, emton stycken, nedsänkta i grafven. De två andra fångstmännen måtte ha aflidit mycket tidigt och af de efterlefvande hafva blifvit begrafda. Vi sökte öfrerallt, men kunde ej fiina deras graf. Derfanns emellertid ännu djup snö, förmodligen gömdes deras graf derunder. Huset undersöktes derefter mycket noggrannt. Proviant fanns der i öfverflöd; en mängd sådan var förvarad i rummet midtför köket äfvensom på vinden, Olyckan var att de steckars menniskorna icke förstått bruket af de födoämnen, hvilka för dem voro tjenligast. Af hermetiskt tillslutna och torkade grönsaker hade obetydligt blifvit förbrukadt; äfven återstod en stor qvantitet potatis. Deremot hade en mängd konserverad mjölk blifvit förtärd. Af Liebigs köttextrakt hade de förbrukat en del, men de hade uppsanbarligen icke blandat den med vatten, utan förtärt den torr. Deremot hade de ätit mycket salt kött och fläsk och dermed fortfarit i sista stund, såsom man kunde fiona deraf, att i det rum, der de fyra liken lågo, hängde kött på väggen. I köket stod äfven ett:at, hvarpå-låg ett stort stycke kokt fläsk. Ett annat fat innehöll klimp, hvari ärter utgjorde en större beståndsdel än mjöl. Allting var i högsta grad smutsigt. I rutäimet, der allå från början synas hafva uppehållit sig och der de fyra sistaflidnas lik lågo, gick ock smutsen öfver alla gränser. Man fick det intrycket, att dessa menniskor icke det ringaste förstått att inrätta sig ändamålsenligt. Iogen, som öfygrvintråt inom polartrakterna, har varit så rikligt försedd med allting, som dessas fångstmän. De hade proviant af alla sorter i öfverflöd, ett angenämt boningshus, tillräckligt med bränsle, VFerktyg af alla möjliga slag, byfvelbänk m. m. Dessa menniskor ha troligen dött af skörbjugg, utom den siste, som låg på skrinet; deane hade sannolikt i förtviflan öfvergifvit alla försök att längre uppehålla ifvet och frusit ihjäl. Hade baå halt skörjugg antager jag att han lagt sig i sin bädd. Vi sökte om vi ej skulle finna några spår af arbete efter dem, men allt, som fanns, var skriofvet af ett litet fartyg, en pulpet och ött par träklumpar. Detta öfvertygade oss om, att dö öfverlemnat sig åt lättja och trott att all den proviant, som de kunde förfoga öfver, skulle befriå dem från skörbjugg. Äfvenså hade de inrättat eig på ett hufvudlöst sätt. I stället för att fördela sig i 1e olika rummen, eller taga ett par fill sofrum, hade de alla 17 packat sig tillsammans i ett rum. De hade synbarligen icke tänkt på någonting annat än äta och sofva. Hyfvelbånken låg obegagnad kastad utanför huset. Provianten, som fanns i rummet der de döda lågo, blef förstörd på det ingen måtte komma och förtära den. Fönster och dörrar blefvo ställda öppna för att rummen skulle bli riktigt genomvädrade. Kapten Tellefsen ämnar framdeles återvända för att ordna allt. Härtill må löggas, att de omkomnes anteckningar gå till medio af april och äro af enklaste beskaffenhet. Vid den tiden hade deras sista skrifkunniga kamrat så. lunda aflidit; Huru länge den sist aflidne lefde derefter, det känner man naturligtvis ej. Af anteckniogar framgår att Isfjorden var önnven och fri från ig till slutet af ja