lisning hade derföre sannolikt haft till följd hungersdöd för alla hvilka nu äro församlade vid Polhem: Någon resa norfit kände tillsvidare icke komma i tråga, och vi befarade till och med att den ofantligt tjocka is, som nu fyllde Mosselbay, icke skulle skingras förr in sent i sommar. Denna fruktan visade sig dock obefogad. Mildväder med häftiga stormar började åter och fortfor till den 9 Februari. Den 8 sönderbröts och sking rades isen i Mosselbay så hastigt, att åtskilliga af manskapet, som gått i land på några minuter på en is nog stark att bära kanoner, måste återvända med båt. Åter hoppades vi kunna löpa ut. Men den 9 inträffade en så sträng köld, att fjord och haf inom kort belades med tjock nybildad is. En köld af — 29 till — 389 fortfor sedan med få afbrott under hela februari. Mars månad har varit mildare, men det ser fortfarande ej ut, som om vi snart kunde löpa ut med fartygen. Vi ämna derföre den 16 anträda vår färd öster ut med 2 partier: det ena, bestående af Palander, mig och sex man, till det mångomtvistade Giles land, mellan Spetsbergen och Novaja Semlja, det andra (v. Krusenstierna, Parent och 10 man) till östra sidan af Nordostlandet. Straxt efter återkomsten från dessa färder erna vi företaga försöket att framtränga högt norr ut. För att få en så fullständig årsserie som möjligt af de meteorologiska och magnetiska observationerna, är det nödvändigt, att en del af expeditionen qvarblifver vid Mosselbay till början af augusti. Sjelf ernar jag dock genast efter återkomsten från polarfärden bege mig till Isfjorden för att ytterligare studera denna trakts, så utomordentligt vigtiga geologi. Första dagarne af september äro vi att återförvänta i Norge. Allt godt och väl. Alla vid godt mod. Vårt enda bekymmer är den stora kostnad fartygens olyckliga instängning i Mosselbay sistlidne höst kommer att medföra och farhågan, att de bref, vi nu skrifva, ej framkomma nog tidigt för att förhindra afsändandet af det underetöd, hvarom Palander och jag med anledniag af underrättelsen om de sex fångstfartygens instängning i Grayhook ansågo oss skyldiga att anhålla. Högaktningsfullt A E. Nordenskiöld. April 21. Den tilltänkta färden till Giles land kunde ej blifva utaf, emedan en svår snöyra hopade sådana massor lös snö i vår vig, att det var hvad fångstmännen kalla oframkommeligt. Först ett par veckor derefter var snön åter så packad, att slädfärder voro möjlige, men nu var tiden så långt framskriden, vi måste tänka på vår färd mot norden. Denna skall börja i öfvermorgon med 3:ne partier, ett bufvudparti, Palander, jag och 10 man, 2:ne returning-partier, det ena bestående af v. Krusenstierna och 7 man, det andra af 6 bland mitt manskap. Närmare detaljer om dessa färder skall jag sända med det parti, som senast lemnar oss. Vårvintern har här varit mycket kallare än hvad vi efter erfarenheten från januari och december månader hade skäl att förmoda. Detta visas af följande tabell: Medeltemp. — Max. Min. Jauuari —9 9 436 —30.4 Februari —22, 41.g —382 Mars —LH7e —04 —88,0 April för det raesta varierande emellan —20 och —35, (Forts.)