-— 021 m—
— Kapten de Maurevert, sade han i det
han vände sig vill Auvergnes nye guvernör,
var god och följ mig; jeg har några upp-
lysningar att begära af er,
— Till er tjenst, min herre, svarade kap-
tenen, bugade sig djupt för chevaliern och
drog sig åt sidan för att låta honom gå före,
Inkommen i toalettrummet, afskedade han
genast den betjening som skulle biträds vid
bans klädsel, reglade rummets dörr och skyn-
dade mot Maurevert.
— Nåväl, kapten, utropade han, hafva era
forskningar. ledt. sill något lyckligt resultat?
Hafva era utskickade kunnat upptäcka något
spår af Diana? Vågar jag ännu hoppas?
—— Käre ksmrat, svarade Maurevert, som. i
samma ögonblick de blefvo ensamme återtog
sin förtroliga ton, jag vill icke dölja. för er,
att. mina försök hittills varit fruktlösa. Men
kom ihåg, att jeg hittills knappt haft tid att
tänka på saken; jag har haft nog att beställa
med att komma hit! Men haf tålamod — vi
skola finna henne.
— Då det är för sent! utropade Raoul
häftigt, :
— Åhnej! förlåt mig för att jag afbryter
er. Fröken är utrustad med en så öfvermensk-
lig dygd, att ett dröjsmål på ett par tre vec-
kor icke kan sätta hennes oskuld i större
fara, och dessutom blir återseendet så myc-
ket kärare ju längre skiljsmessan varat. Rul-
la icke ögonen så der vildt och tryck icke