Bokhandiaremötet i Kristiania.
Vid sammanträdet i tisdags behandlade
mötet, bland annat, frågan om litterär egande-
rätt. På förslag af assessor O. A. Bachke,
som inledde frågan med ett upplysande före-
drag och i följd hvaraf en gazska liflig de-
batt uppstod, antog mötet såsom sina de re-
solutioner, som i ämnet fattades af första
juristmötet i Köpenhamn sistlidet år. Ly-
delsen af dessa resolutioner är följande:
1) Det skydd, som inom hvarje af de nor-
diska länderna är lemnadt för inföddes skrif-
ter och konstverk, bör gecom lagstiftning
utvidgas till de skrifter och konstverk, hvar-
till undersåter i de andra nordiska länderna
hafva den litterära eller artistiska egande-
rätten. 2) I hvardera af länderna böra för-
fattarne lemnas ett till lämplig tid begrän-
gadt skydd mot öfversättning af deras ar-
beten. 3) Vid den förestående reformen af
den svenska och norska lagen angående lit-
terär och artistisk eganderätt bör man ha
till ögonmärke att åstadkomma den största
möjliga öfverensstämmelse mellan dem in-
bördes samt med den danska lagen.
Under diskussionen om denna angelägen-
het redogjorde redaktör Aug. Sohlman för
frågans ställning i Sverige och orsaken hvar-
för hon ej här ännu kunnat föras till en
tillfredsställande lösning. Ingenting kan här
rörande densamma nu företagas, förrän 1876,
då ett hvilande grundlagsförslag först kan
afgöras, hvarigenom hela denna angelägen-
het öfverflyttas till civillagstiftningens om-
råde. Samtidigt dermed ämnar svenska re-
geringen, efter hvad talaren hade sig bekant,
framlägga ett så omfattande och tidsenligt
lagförslag som möjligt rörande ordnandet af
detta nu vacklande eganderättsförhållande.
För att illustrera det nuvarande tillståndet
med ett talande exempel berättade hr Joh.
Jolin följande tilldragelse, som händt honom
ejelf: För några år gedan inlemnade han
till kungliga teaterdirektionen i Stockholm
en pjes med namnet Mjölnarfröken, som blef
antagen och efter något dröjsmål uppförd.
Efter första representationen spreds ryktet
att stycket skulle vara plagiat, ja, till och
med rätt och slätt tjufgods. En norsk offi-
cer, som om aftonen haft plats i kungliga
logen, hade strax känt igen pjesen och för
hvarje akt kunnat berätta innehållet. För
omkring ett år tidigare hade han nemligen
sett stycket uppföras i Drammen. Hr Jolin
hade naturligtvis sökt utreda detta mystiska
förhållande och slutligen kommit underfund
med att en af teaterns renskrifvare sålt pje-
sen till en svensk, kringresande teaterdirek-
tör, hvilken gifvit den likväl under annat
namn och utan angifvande af författaren.
De långa omgångar en rättegång om sådana
saker alltid medför hade afhållit förf. att
söka sak med teaterdirektionen.