Lidt gled vel hendes Dronningstol, Dog — end med Skjönhed ziret, Höjt op imod den lyse Sol Hua löfter Sommerspiret ! I kalde Jer Naturens Mend, Dens Flag og Skjold I bere: Nu vel, saa maae I elske den, Det kan ej Aadet vere! Thi löft Jert Blik og see Jer om! Smukt er her, hvor det vendes: Ja, ber er Danmarks Perle, som Fortjener vel at kjendes. a I synes nok, vi broute lidt? Vor Svaghed vi bekjender! Men husk, at Mundea taler frit, Imellem gode Venner! Oz husk sa paa, vi Veerter er Og gjör, som Verdter pleje : Vi vilde gjerne vise Jer Det Smukkeste, vi eje! Det vilde vi til Tak, fordi I kom herned i Sommer! Og lunskeligen tenkte vi: Desför igjen de kommer, Snart Afskedsklokken slaaer sit Slag, Mod Enden svert det lakker: Tak da for denne Sommerdag Paa Höje Möens Bakker. Fram emot kl. 9 på aftonen har man kommit ombord, och under hurrarop och salutering vänder man åter, ytterst belåten med sin lusttur. Aldrig glömmer jsg den förste Gang jag var paa MöenX, var en tanke gemensam för många.