—LLR Den franska regeringen har under de 6 veckor, som förflutit sedan Mac Mahon ttnämdes till republikens president, sett sin i början svaga och vacklande mejoritet stiga så, att oppositionen för ögonblicket inkränker sig till tvenne republikanska partier, den moderata och den radikala venstern, hvilka tillsammans endast undantagsvis känna förfoga öfver mera än 180 å 200 föster. Regeringens politik har gått ut på att draga til sig venstra centorn, det mellan monarki oca republik vacklande mellanparti, som efter Thiers afgång förlorat allt fotfäste, och det synes som om hön lyckats. Vid den första stora stormlöpning, gom oppositionen den 30 juni försökte mot den nya regeringen i anledning af tidningen Corsaires undertryckande, segrade majoritöten med 74 rösters öfvervigt och hade då fått nära 40 medlemmar af venstra centern på sin sida. Vid debatten om anklagelsen mot Ranc (den 17 juni) segrade regeringen med 485 röster mot 137, derigenom att hela venetra centern afhöll sig från omröstningen: Få dagar derefter vid debatten om Leroyers interpellation rörande civilbegrafningarna utgjorde regeringens msjoritet 161 och den 27 juni vid frågan om giltigheten af Thurignys val 201. Den venstra centern eger visserligen ännu bestånd såsom ett särskildt parti, men ehuru den fortfarande håller fast vid den konservativa republiken som ön äf hufvudpunkterna i sitt program, står den i sjelfva verket betydligt närmare regeringen än oppositionen. Journal des Debate, yttrade redan för en längre tid tillbaka, att venstra centern under vissa vilkor skulle kunna sluta sig till majoriteten, men att det var tvifyel underkastadt, huruvida regeringen ville på in på de stora fordringår, som fråmställdes. Emellertid har regeringen icke visat brist på tillmötesgående. Ett nytt bevis derpå är, att hon gått ih på venstra centerns förslag att till behandling i kammaren upptaga de bekanta konstitationelå lagförslagen, som Thiers utarbetade kort före sin äfgång, och som den dåvsrande justitiestatsministern Dufaure meddelade kammarer, mon hvikas uppläsande-högern förhindrade. Thiers och Dufaure håfva nu ånyo genom vebhstra centern ragt denna sak å bane, och i nationalförBamlingens sammankomst deh 2 dennes beslöts, att. efter parlamentsferierna ett utskott -skall-väljas för att taga de konstitutionolla lagarne under öfvervägande. Emot detta beslut talade likväl icke endast Gambetta, utaf äfven sjelfva venstra cenrterns ledare, Lon Say, hvaraf mån ville draga den slutsatsen, att regeringens tillmötesgående härutinnan ingalunda är tillräckligt att förnöja partiet, som fruktar, att saken skall begrafvas i det tillämnade utskottet och derför önskar ett raskare bahandlingssätt. Hvad regeringen i sjelfva verket tänker härom, är säkerligen troget återgifvet i en af de offfeiella tidningarne, der det heter, att regeringen alls icke har något skäl att motsätta sig den venstra centerns önskan. Spanska grundlagsförslaget föreslår avt prosidenten skall väljas för en tid af 4 år, samt att han icke skall kunna återväljas; att ministrarne icke samtidigt kunna vara deputerade, och att den allmänna makten skall sönderdelas i en verkställande, en lagstiftande och en dömande. Vidare föreslås komraunal sjelfstyrelse och garanteras åt de federerade staterna lagnmtiftande,: förvaltande och finansiel sjelfständighet. Armån, flottan, telegrafen, tullafgifterna, statsskulderna och de allmänna finansersa skola höra under centralregeringen. Införandet af obligatorisk värnepligt föreslås. Kamrarne skola sammanträda två gånger om året, en gång under vinterb, en gång under våren, och de deputerade skola erhålla ar voden. Republiken skall delas i 11 stater inom Europa och de utomeuropeiska delarne, Kuba, Portorico, Philippinerna och Fernando Po skola betraktas såsom territorier. — Spaniens nya regering har af cortes begärt och erhållit tillåtelse att vidtaga undantagsåtgärder till undertryckande af car listupproret. Dessa undantageåtgärder afse belögringstillståndets utropande i hela dess stränghet inom de af carlisterna hemsökta provinserna. De frivillige i Madrid äro förbittrade på den nya regeringen. De ha gifvit den en veckas: -betänketid att afgå och hota den annars möd öppet våld. Regeringer å sin sida söker att sätta sig till motvärp. Trupperna hållas: ständigt marschfärdiga, garnisonen i Madrid bar dragit till sig förstärkniögar från provinseria. Den Bakerska expeditionens lyckliga inträffande i Kärtum har i London liksom öfverallt uppväckt stor glädje; skrifver en korrespondent till Köln. Zeitung tillläggande: Dock kan man icke annat än skaka på hufvudet åt den underrättelse från honom, som såmtidiet inträffat. den I