- 01 me
FYRTIONDE KAPITLET. i, 7
Priset på två frågor.
Det började redan att skymma då Maure-
vert lemnade Hjorthufyudet. Sena vandrare
skyndade med brådskarde steg till sina hem
och den störa stadens bullor aftog så små-
ningom.
— Morbleu! mumlade äfventyraren och på-
skyndade sin gång. Jag håller visst på att
blifva gammal. Det är mig nästan motbju-
dande att gå tvärs öfvar gatan sedan en gång
taptoklockan ljudit. Det är ett dåligt tecken;
det påminner om äkta ståndet. Hvad det rar
synd att markis de la Tremblays skulle låta
döda grefvinnan TErlanges! Upplifvad och
föryngrad af kärleken, skulle den förträffliga
gamla hugsenotten ha blifvit ett synnerligen
passande parti. Jag skulle ha blifvit herre
till Tauve, skulle ha egnat mina lediga stun-
der åt att odla min jord och åt att söka upp-
drifva mina underlydandes skatter. Hvad
det skulle ha blifvit för ett angenämt lif!
Men det är någon, som på ett högst be-
synnerligt sätt rättar sina steg efter mina;
det ser verkligen ut som om han förföljde
mig. Jag har lust att se, om mina migs-
tankar äro grundade.
BIDDABEN SFORZI ELLER VAPENBBÖDER A. 59.