brist afbjelptes, när våren 1872 det öre-
sundska lotssällskapet bildades af 30 f. d.
sjökaptener och styrmän, af hvilka 15 äro
stationerade i Skanör och 15 i närheten af
Båstad (Svinbådan) och hvilka endast åtaga
sig långlotsning. Man anser här sällskapet
redan hafva varit af gagn för sjöfarten; men
i Danmark är man af en motsatt mening,
hvarom riksdags-, polis- och rätiegångsför-
handlingarna, arresteringar och ådömda böter
vittna. Å denna sidan Sundet ha dessa tra-
vcasserier grundlagt en bitterhet, som på det
högsta är att beklaga, då man hade hoppats
att Danmark och Sverige skulle stå bredvid
hvarandra som tvenne vänner, alltid beredda
till försonlighet och ömsesidigt understöd.
I svenska ministerns embetslokali Köpen-
hömn nedföll underrättelsen om lotstvisten
som en bomb. I stället för att under den
behagliga sommartiden sköta sina nöjen —
och i Köpenhamn förstår man att roa sig —
skulle man Du genomläsa gamla traktater,
: mottaga klagomål, besvara noter — och
detta i ett ämne, som var den värda lega-
tionen tömligen främmande. Ministern, frih.
Beck-Friis, kallade till sig den raske lotsför-
delningschefen H. Ramsten, hvilkens namn
torde vara er bekant på grund af hans tre
patenterade uppfinningar, patentlogg, patent-
block och en ny sorts kurslineal, och denne,
som eger en omfattande kännedom om det
sydsvenska lotsväsendet och mycket nit om
dess utveckling, redogjorde för frågans om-
fattning från svenska synpunkter. Vi äro
öfvertygade att hr R. dervid gick tillväga
med den största samvetsgrannhet, och vi
känna att han, på grund af sitt samtal med
svenska ministern, hyst godt hopp om, att
frågan skulle få en med rättvisan samt Sve-
riges och sjöfartens intressen öfverensstäm-
mande lösning.
Vi bafva af Post- och Inrikes Tidningar nu
sett att frågan af regeriugarne Sgenom öm-
sesidiga eftergifter bringats till en för båda
oarterna tillfredsställande lösning, Detta
aåter lofvande. Vi tro oss dock känna huru-
dana dessa eftergifter äro.
När hrj Ramsten andra gången kallades
fill svenska ministern i Köpenhamn, tillkän-
nagaf denne, att nu skulle frågan komma
att på det allra förträffligaste ordnas, sålunda
att allt haf förklaras för neutralt, så vida
det icke begränsas på båda sidor af samma
nations kuster. Sålunda få svenskar ej lotsa
genom Drogden och danska: lotsar icke
smellan Hven och Skåne, men väl igenom
Flintrännan. a
Genom en sådan. författning skulle man
gifva dödsstöten åt det svensks lotsväsendet
i Skåne och all långlotsning-sedan blifva
omöjlig. Danska lotsarne erhölle ett mono-
pol, som icke kunde vara af gagn för sjö-
farten, och en ständig källa till ovilja och
förtrytelse emot danskarne skulle finnas på
våra kuster, der man så ofta med förargelse
bevittnat den vårdslöshet, som många danska
lotsar visat i utöfningen af Bitt yrke.
Ett halfofficielt bref från Köpenhann, som
vi just nu genomläst, bekräftar att danskarne
icke ämna släppa -ifrån sig monopolet på
lotsningen genom Drogden och att de svenskå
myndigheternå icke med tillbörlig kraft satt
sig emot en sådan orättvisa. Vi böra ej
glömma att äfven sedan Flintrännan blifvit
utprickad och försedd med fyrskepp — lots-
styrelsen synes icke brådska med den saken
— så är dock Drogden vid vestliga vindar
den förnämsta segelleden, och sunda förnuf-
tet bör säga oss att hafvet skall vara fritt.
Ingen bör kunna tilltalas för det han icke
begagnat lots genom Surdet.)
gå Braut Anund.
4) I senaste fredagsnummoör återgåfvo vi, efter
GH. T. en rotis om en af en dansk kanönbåt
verkställd prejning af en svensk lotsbåt i närheten-af.
Falsterbo fyrskepp. Göteborgs Posten säger sig ha
fått tillförlitlig uppgift om att tojaingen skett i
närketen af Dråsörs fyrskepp, alltså i danskt far-
vatten.