brist afbjelptes, när våren 1872 det öresundska lotssällskapet bildades af 30 f. d. sjökaptener och styrmän, af hvilka 15 äro stationerade i Skanör och 15 i närheten af Båstad (Svinbådan) och hvilka endast åtaga sig långlotsning. Man anser här sällskapet redan hafva varit af gagn för sjöfarten; men i Danmark är man af en motsatt mening, hvarom riksdags-, polisoch rätiegångsförhandlingarna, arresteringar och ådömda böter vittna. Å denna sidan Sundet ha dessa travcasserier grundlagt en bitterhet, som på det högsta är att beklaga, då man hade hoppats att Danmark och Sverige skulle stå bredvid hvarandra som tvenne vänner, alltid beredda till försonlighet och ömsesidigt understöd. I svenska ministerns embetslokali Köpenhömn nedföll underrättelsen om lotstvisten som en bomb. I stället för att under den behagliga sommartiden sköta sina nöjen — och i Köpenhamn förstår man att roa sig — skulle man Du genomläsa gamla traktater, : mottaga klagomål, besvara noter — och detta i ett ämne, som var den värda legationen tömligen främmande. Ministern, frih. Beck-Friis, kallade till sig den raske lotsfördelningschefen H. Ramsten, hvilkens namn torde vara er bekant på grund af hans tre patenterade uppfinningar, patentlogg, patentblock och en ny sorts kurslineal, och denne, som eger en omfattande kännedom om det sydsvenska lotsväsendet och mycket nit om dess utveckling, redogjorde för frågans omfattning från svenska synpunkter. Vi äro öfvertygade att hr R. dervid gick tillväga med den största samvetsgrannhet, och vi känna att han, på grund af sitt samtal med svenska ministern, hyst godt hopp om, att frågan skulle få en med rättvisan samt Sveriges och sjöfartens intressen öfverensstämmande lösning. Vi bafva af Postoch Inrikes Tidningar nu sett att frågan af regeriugarne Sgenom ömsesidiga eftergifter bringats till en för båda oarterna tillfredsställande lösning, Detta aåter lofvande. Vi tro oss dock känna hurudana dessa eftergifter äro. När hrj Ramsten andra gången kallades fill svenska ministern i Köpenhamn, tillkännagaf denne, att nu skulle frågan komma att på det allra förträffligaste ordnas, sålunda att allt haf förklaras för neutralt, så vida det icke begränsas på båda sidor af samma nations kuster. Sålunda få svenskar ej lotsa genom Drogden och danska: lotsar icke smellan Hven och Skåne, men väl igenom Flintrännan. a Genom en sådan. författning skulle man gifva dödsstöten åt det svensks lotsväsendet i Skåne och all långlotsning-sedan blifva omöjlig. Danska lotsarne erhölle ett monopol, som icke kunde vara af gagn för sjöfarten, och en ständig källa till ovilja och förtrytelse emot danskarne skulle finnas på våra kuster, der man så ofta med förargelse bevittnat den vårdslöshet, som många danska lotsar visat i utöfningen af Bitt yrke. Ett halfofficielt bref från Köpenhann, som vi just nu genomläst, bekräftar att danskarne icke ämna släppa -ifrån sig monopolet på lotsningen genom Drogden och att de svenskå myndigheternå icke med tillbörlig kraft satt sig emot en sådan orättvisa. Vi böra ej glömma att äfven sedan Flintrännan blifvit utprickad och försedd med fyrskepp — lotsstyrelsen synes icke brådska med den saken — så är dock Drogden vid vestliga vindar den förnämsta segelleden, och sunda förnuftet bör säga oss att hafvet skall vara fritt. Ingen bör kunna tilltalas för det han icke begagnat lots genom Surdet.) gå Braut Anund. 4) I senaste fredagsnummoör återgåfvo vi, efter GH. T. en rotis om en af en dansk kanönbåt verkställd prejning af en svensk lotsbåt i närheten-af. Falsterbo fyrskepp. Göteborgs Posten säger sig ha fått tillförlitlig uppgift om att tojaingen skett i närketen af Dråsörs fyrskepp, alltså i danskt farvatten.