Utrikes-Nyheter. Ställningen i Frankrike. Ur ett bref till Köln. Zeitung meddela vi följande utdrag angående den religiösa rörelsen: Bland den förmögnare medelklassen och ännu mera bland adeln hör det för närvarande till goda tonen att lägga i dagen en varmt katolsk stämning. Likvisst är detta mera en modesak än verklig öfvertygelse, ty parisarne äro i allmänhet föga allvarliga och ännu mindre grundliga hvad deras religiösa och politiska åsigter beträffar. För många familjer äro således dessa skenbart kato!ska sympatier blott ett medel att vinna den nya regeringgns gunst, för att dymedelst förskaffa någon anhörig en fördelaktig plats. För embstsmännen äro de ett medel att göra sig bemärkta. Den personliga ärelystnaden undorbjelper således den klerikala rörelsen och gör denna så mycket farligare. Och alltid är det qvinnorna, som af presterna skjutas i spetsen. Dessutom äro nu medlemmarne af sällskapet St Vincent de Paula och grundläggarne af den katolska arbetarecirkeln verksammare än någonsin, Hvad de ultramontana bladen säga om de talrika vallfarterna till Paray-le-Monial, är icke öfverdrifvet. Presterskapet drifver nemligen folket till dessa pilgrimsresor, likeom det under medeltiden dref detsamma till korstågen. Mellan majoritetens inationalförsamlingen ledare och regeringens medlemmar skola talrika konferenser under den senare tiden egt rum, Dessa skola ha ledt till en öfverenskommelse med afseende på sättet att gå till väga gentemot det republikanska partiet. De å dessa möten fastställda punkterna återgifras i ett slags manifest, som meddelas af Patrie och Assemble nationale. I detta aktstycke framhålles först och frömst nödvändigheten af sträng disciplin bland alla de konservativa grupperna och obetingad trohet mot den öfverenskommelse, som ingicks den 24 maj. Föremålet för denna var Satt godtgöra de olyckor och förluster, som blifvit föranledda genom den radikala invasion, som under Thiers bistånd egt rum, I och för detta böra, säges det vidare, alla sådana frågor omsorgsfullt undvikas, genom hvilka en splittring bland majoritetens medlemmar skulle kunna uppstå. Likaledes bör man afhålla sig från hvarje experiment, som åsyftar att förändra den nuvarande ställningen. Af dessa orsaker skall högern motsätta sig hvarje konstitutionelt förslag, som t. ex. förslaget om republikens definitiva proklamering och förlängandet af Mac Ma hons embetsfullmakt. Till sist heter det: SVi veta mycket väl, att en republik, äfven om den blefve kallad definitiv, ändå icke skulle lefva längre än 1848 års republik, som också kallade sig definitiv; men just denna sorgliga erfarenhet bör tjena församlingen till varning. Att utropa republiken, är att öppna dörren för demagogerna och lomna de kommande valen i derag händer,