Utrikes-Nyheter.
Ställningen i Frankrike.
Ur ett bref till Köln. Zeitung meddela vi
följande utdrag angående den religiösa rö-
relsen: Bland den förmögnare medelklassen
och ännu mera bland adeln hör det för när-
varande till goda tonen att lägga i dagen
en varmt katolsk stämning. Likvisst är
detta mera en modesak än verklig
öfvertygelse, ty parisarne äro i allmänhet
föga allvarliga och ännu mindre grundliga
hvad deras religiösa och politiska åsigter
beträffar. För många familjer äro således
dessa skenbart kato!ska sympatier blott ett
medel att vinna den nya regeringgns gunst,
för att dymedelst förskaffa någon anhörig
en fördelaktig plats. För embstsmännen
äro de ett medel att göra sig bemärkta.
Den personliga ärelystnaden undorbjelper
således den klerikala rörelsen och gör denna
så mycket farligare. Och alltid är det qvin-
norna, som af presterna skjutas i spetsen.
Dessutom äro nu medlemmarne af sällskapet
St Vincent de Paula och grundläggarne af
den katolska arbetarecirkeln verksammare
än någonsin, Hvad de ultramontana bla-
den säga om de talrika vallfarterna till
Paray-le-Monial, är icke öfverdrifvet. Pre-
sterskapet drifver nemligen folket till dessa
pilgrimsresor, likeom det under medeltiden
dref detsamma till korstågen.
Mellan majoritetens inationalförsamlingen
ledare och regeringens medlemmar skola tal-
rika konferenser under den senare tiden egt
rum, Dessa skola ha ledt till en öfverens-
kommelse med afseende på sättet att gå till
väga gentemot det republikanska partiet.
De å dessa möten fastställda punkterna åter-
gifras i ett slags manifest, som meddelas
af Patrie och Assemble nationale. I detta
aktstycke framhålles först och frömst nöd-
vändigheten af sträng disciplin bland alla
de konservativa grupperna och obetingad
trohet mot den öfverenskommelse, som in-
gicks den 24 maj. Föremålet för denna
var Satt godtgöra de olyckor och förluster,
som blifvit föranledda genom den radikala
invasion, som under Thiers bistånd egt rum,
I och för detta böra, säges det vidare, alla
sådana frågor omsorgsfullt undvikas, genom
hvilka en splittring bland majoritetens med-
lemmar skulle kunna uppstå. Likaledes bör
man afhålla sig från hvarje experiment, som
åsyftar att förändra den nuvarande ställnin-
gen. Af dessa orsaker skall högern mot-
sätta sig hvarje konstitutionelt förslag, som
t. ex. förslaget om republikens definitiva
proklamering och förlängandet af Mac Ma-
hons embetsfullmakt. Till sist heter det:
SVi veta mycket väl, att en republik, äfven
om den blefve kallad definitiv, ändå icke
skulle lefva längre än 1848 års republik,
som också kallade sig definitiv; men just
denna sorgliga erfarenhet bör tjena försam-
lingen till varning. Att utropa republiken,
är att öppna dörren för demagogerna och
lomna de kommande valen i derag händer,