Små populära zoologiska. notiser. VIT, Hajan. Huru ofta dömer man icke meonniskån efter kläderna likasom ockhunden efter håren! Men att man dervid kan -bogådo svåraste misstag, känner hvar, och ens.Dock — man måste ju fåsta sig vid det yttre och oväsentliga, när man har sig.bakant alldeles intet af det inre och väsentliga. Vä! kan ibland hända, att det yttre verkligen är ett sannt uttryck af det inre. I så fall blir naturligtvis ett omdöme, fäldt efter ytan, fullkomligt riktigt. Detta gäller i afseende på kojan, för den händelse man om henne påstår, att hon måste till följd af-sitt utseende vara slägt, ja, nära slägt med kråkan, Så är ock förhållandet; Jag nämner detta för dön örsakens skull, att jag redan förut haft äran presentera kråkan. Nu har jag äran här presentera en annan fågel, gom jag tycker mera om än kräkan, nemligen kajan. Hurudan fkplonats iha ärade läsare och läsarinhör; finna min lilla kaja? — AR! den söm vore en liten råtta, kunde sitta i ou vrå och höra edra omdömen! — Euiellertid, tycken I icke lika bra om kajav, eå måste bestämdt felet vara mitt, ieke hennes, ty kajan: är ett rätt näpet djur och så litet fräck som möjligt, nemligen innan hon häft förmånen(?) i Zärmare beröring med oss, förstånga menniskor.. .... hård Om Eojans slägiskap möd kråkan har jag talat derföre, att det är så vanligt oss skapelsens herrar och — damer emellan, då någon presenteras, det.den presenterade genast tillfrågas, om han är slågt till den eller den, med hvilken man förut är bekant eller hört omtalas. Men som. en dylik i och för sig sjelf så oskyldig fråga, oftast förekommande af brist på någonting annat vatt säga, änderstundoi vara högst ogrannlaga, 6å Har jag velåt bespara min lilla väninna, kajan, att bli utsatt för den der gamla slägtskapsfrågan; ty. hade, tilläfventyrs kråkan stått uti dåligt rykte eller ogunst hos den frågande och kejan haft sig detta bekant, så kunde ju ha händt, att kajan, mån om sig sjelf, sitt eget värde, sitt eget anseende, rakt af tvingats stamma fram sådana ord, som :dessä: jag är hvarkön Slägt med kråkan, ej hellsr kävner jag henne... . Mitt namn är visserligen kaja, men detär ett namn, som jag sjolf tagit mig ofter — efter — Kajana i Finland; — eller också skulle måhända kajan slagit blygsamt nor sitt öga och, rodnande så