Hvarj ghanda nyheter. En lukullisk middag, En ung amerikansk millionär, som har uppehållit sig några veckor i Köpenhamn, gaf nyligen hos restauratör Kött en middag, hvilken i alla afseenden var värdig en rik amerikanare, Hela anrätt: ningen var lysande, bordet var betäckt med blommor, åt hvarjo dam funnos två buketter af dyrbarasto. slag — en mindre att fästa i håret och en större att bära i handen — och åt hvarje herre en utsökt knapphålsbukett. De finaste viner serverades, och räkningen för de 12 kuverten skall til den unge amerika. narens stora tillfredsställelse ha uppgått till 1,000 rår, Amerikensrne och svenskarne 2 Wien, Dö amerikanska korrespondenserna från Wien innehålla nästan ingenting annat än boskrifningar af de kejserliga och kungliga gästernaås uniformer. Korrespondenterna orda vidt och bredt om engelska kronprinsessans klädning och undra hvad hennes diamanter kunna vara värda. Dö tala om färgen hoB den belgiske kronprinsens rock och om snitten på den dwske kronprinsens kläder. De skildra med ett ord utställningen såsom den vore en mode-exposition. Aldrig ett ord nämnes om de industrialster, som de olikå länderna ut ställt; Svenskarne deremot tala mindre om den kejserliga och konungsliga ståten, men lesto mera om den egentliga utställningen. Do vilja tillgodogöra sig alla nyttiga uppfioningar och förskaffa sitt Tand ära genom solida varor. De gå till den fredliga täflingen liksom de fordom gingo till de blodiga striderna med tast föresats att segra; och de göra det också, Amerika har hittills vunnit endast skam och vanära vid utställningen, och det till följd af sina korrapte koramissarier. Må det hiädanefter lyckas för Förenta staterna att i Wien täfla med — Sverige! Det torde likväl vara on alltför Jög önskan, ty Sverige är numera i. viss mån en fredlig stormakt, (Ur Chicagotidningen Hemlandet.) WVi beklaga vär förlust. Då mördaren Dixon i Newyork blifvit afrättad, lado hans stallbröder i 4:de och 6:t8 varden liket i en silfverbeslagen likkista af rosenträ och ställde den på en vagn, som drogs till kyrkotården af fyra hästar. En lång procession, som bar sorgband möd inskriften: Vi be klaga vår förlust åtföljde liket till grafven. En resantlö köm till en småstad, hvar öst fanns ett musiksällskap, som samma afton inordnat en konsert. En strängqvartett spe ade ett scherzo af Mendelssohn. Det var tt högst besynherligt tempo; som det der stycket tages i, sade den resande till sin tranne, det är ju alldeles för långsamt . .. — Ja, svarade den tilltalade, det kommer ig deraf att borgmästaren, som spelar första lolen, har gikt i högra armen . . . i Gör först an pligt! Allt anat re ler sig nog med tiden. or sg nog med tiden,