Hvarj ghanda nyheter.
En lukullisk middag, En ung ame-
rikansk millionär, som har uppehållit sig några
veckor i Köpenhamn, gaf nyligen hos restau-
ratör Kött en middag, hvilken i alla afseenden
var värdig en rik amerikanare, Hela anrätt:
ningen var lysande, bordet var betäckt med
blommor, åt hvarjo dam funnos två buketter
af dyrbarasto. slag — en mindre att fästa i
håret och en större att bära i handen — och
åt hvarje herre en utsökt knapphålsbukett.
De finaste viner serverades, och räkningen för
de 12 kuverten skall til den unge amerika.
narens stora tillfredsställelse ha uppgått till
1,000 rår,
Amerikensrne och svenskarne
2 Wien, Dö amerikanska korrespondenserna
från Wien innehålla nästan ingenting annat än
boskrifningar af de kejserliga och kungliga gä-
sternaås uniformer. Korrespondenterna orda vidt
och bredt om engelska kronprinsessans kläd-
ning och undra hvad hennes diamanter kunna
vara värda. Dö tala om färgen hoB den bel-
giske kronprinsens rock och om snitten på
den dwske kronprinsens kläder. De skildra
med ett ord utställningen såsom den vore en
mode-exposition. Aldrig ett ord nämnes om
de industrialster, som de olikå länderna ut
ställt; Svenskarne deremot tala mindre om
den kejserliga och konungsliga ståten, men
lesto mera om den egentliga utställningen.
Do vilja tillgodogöra sig alla nyttiga uppfio-
ningar och förskaffa sitt Tand ära genom solida
varor. De gå till den fredliga täflingen liksom
de fordom gingo till de blodiga striderna med
tast föresats att segra; och de göra det också,
Amerika har hittills vunnit endast skam och
vanära vid utställningen, och det till följd af
sina korrapte koramissarier. Må det hiädan-
efter lyckas för Förenta staterna att i Wien
täfla med — Sverige! Det torde likväl vara
on alltför Jög önskan, ty Sverige är numera i.
viss mån en fredlig stormakt,
(Ur Chicagotidningen Hemlandet.) -
WVi beklaga vär förlust. Då mör-
daren Dixon i Newyork blifvit afrättad, lado
hans stallbröder i 4:de och 6:t8 varden liket
i en silfverbeslagen likkista af rosenträ och
ställde den på en vagn, som drogs till kyrko-
tården af fyra hästar. En lång procession,
som bar sorgband möd inskriften: Vi be
klaga vår förlust åtföljde liket till grafven.
En resantlö köm till en småstad, hvar
öst fanns ett musiksällskap, som samma afton
inordnat en konsert. En strängqvartett spe
ade ett scherzo af Mendelssohn. Det var
tt högst besynherligt tempo; som det der
stycket tages i, sade den resande till sin
tranne, det är ju alldeles för långsamt . ..
— Ja, svarade den tilltalade, det kommer
ig deraf att borgmästaren, som spelar första
lolen, har gikt i högra armen . . .
i Gör först an pligt! Allt anat re
ler sig nog med tiden.
or sg nog med tiden,