-— TOT —
— Kapten, yttrade Marie efter ött kort
uppehåll, jag vill göra er rättvisa och deri-
genom ådagsläöggå för er, Huru väl jag kän-
ner er karaktär:
— Rättvisa, ers höghet?
— Jag vet, att iogen är mera ordhållig
än ni. Vill ni svärja, att ni icke skall för-
söka bedraga mig? och att ni skall svara full.
komligt uppriktigt på mina frågor? Endäst
under detta vilkor skall jag gå in på att fort-
sätta vårt samtal.
— Ack! utröpåde Maursvert red sorgsen
min, denna fordran från er sida skäll beröfva
mig alla mina fördelar och reducera mig till
en fullständig nolla. Emellertid för ätt vara
er behaglig, känner jag mig i stånd till Kvil-
ken uppoffring som helst. Tillåt mig endast
att göra ett litet förbehåll i afseende på upp-
fyllandet af era önskningar.
— Hvad är det för ett förbehåll, käp-
ten?
— Jo, att jag får tige, härhelst jag anser
det vara stridande mot min pligt ått besvara
era frågor. Eftersom ni beröfvar mig rättig-
heten att ljuga, så är det icke mer än billigt
att ni åtminateno låter mig behålla det gan-
ska klena försvarsvapen, som tystnåden möj-
ligen kan erbjuda.
— Jag går in på era vilkor, kapten; men
ni måste svärja vid er adelsmannaärå att icke
söka bedraga mig.
— Jag vill endast svärja på att jag icke