-— TOT — — Kapten, yttrade Marie efter ött kort uppehåll, jag vill göra er rättvisa och derigenom ådagsläöggå för er, Huru väl jag känner er karaktär: — Rättvisa, ers höghet? — Jag vet, att iogen är mera ordhållig än ni. Vill ni svärja, att ni icke skall försöka bedraga mig? och att ni skall svara full. komligt uppriktigt på mina frågor? Endäst under detta vilkor skall jag gå in på att fortsätta vårt samtal. — Ack! utröpåde Maursvert red sorgsen min, denna fordran från er sida skäll beröfva mig alla mina fördelar och reducera mig till en fullständig nolla. Emellertid för ätt vara er behaglig, känner jag mig i stånd till Kvilken uppoffring som helst. Tillåt mig endast att göra ett litet förbehåll i afseende på uppfyllandet af era önskningar. — Hvad är det för ett förbehåll, käpten? — Jo, att jag får tige, härhelst jag anser det vara stridande mot min pligt ått besvara era frågor. Eftersom ni beröfvar mig rättigheten att ljuga, så är det icke mer än billigt att ni åtminateno låter mig behålla det ganska klena försvarsvapen, som tystnåden möjligen kan erbjuda. — Jag går in på era vilkor, kapten; men ni måste svärja vid er adelsmannaärå att icke söka bedraga mig. — Jag vill endast svärja på att jag icke