Re
Utrikes-Nyheter.
Kejsar Wilhelms helsotillstånd.
I tidningar från Berlin säges det, att kej-
saren åter är på bättringsvägen. I korre-
spondenser till sfätyska och österrikiska
blad påstås tvärtom, att hans illamående är
mycket hårdnackadt, BSärskildt säges, att
det nar infunnit sig en tunghet i hufvudet
och en slöhet i tanken, som ha förmått lä-
karne att på det bestämdaste förbjuda ho-
mom hvarje sysselsättning med statsangolä-
genheter.
Enligt Libertd har franska sändebudet i
Berlin, Gontaut-Biron, tills vidare uppskju-
tit sin ferieresa till Paris på grund af kej-
sarens helsotillstånd.
Kejsarens resa till Wien kommer icke att
ega rum. Deremot skall kejsarinnan Augusta
den 24:de dennes begifva sig dit, för att
aflägga ett besök hos det österrikiska kej-
sarparet och å sin gemåls vägnar tacka, för
änbjudningen. -
De sista Modoc-indianerna.
Slutscenen i det drama, som kallas Modoc-
Kriget, är nu sannolikt utspeld. Kapten Jack
och hang kamrater ha väl nu redan gått
till de lyckliga jagtmarkerX, som efter dessa
Fildars tro skola finnas i en annan, bättre
verld. Med dem är således sista återstoden
af Modoc-stammen, en gång den mäktigaste
och starkaste i Nordamerika, försvunnen.
En hvar, som har gladt sig åt Coopers lif-
liga och spännande skildringar i hans Hjort-
dödaren, Den siste MohikanenX m. fl., har
sannolikt med en känsla af medlidande läst
berättelserna om de sista Modocs strider,
nederlag och utrotning, Måhända hyser han
ock något tvifvel om huruvida icke de hvi-
es uppförande mot denna olyckliga stam kan
ha framkallat dess lömska anfall på general
Camby. Lika väl som vi måste. akta oss
för att anse Coopers YUncas för någon
typ för de Sröde männenX, enär dessa visa
en lömskhet och en barbarisk grymhet mot
de olyckliga kolonister, som bo i deras när-
het, hvilken grymhet berättigar till utöfvan-
det af stränga repressalier, lika väl kan
man icke neka, att de hvites uppträdande
icke alltid är egnadt att bibringa indianerna
någon aktning för deras besegrares ord. Så
hade just Kapten Jack, jemte några af hans
stams äldste för några år sedan blifvit in-
bjudna till en sådan öfverläggning, som ny-
ligen kostade general Camby lifvet. Medan
de nu fredligt talade tillsammans, öfverföllo
de hvite plötsligt sina gäster och ihjälsköto
de flesta af dem. En dylik trolöshet fram-
kallar i indianens hjerta en glödande törst
efter hämd, och denna måste förr eller se-
nare släckas, Kapten Jack, som undgick
det fega blodbadet, har derföre ansett sig
uppfylla en helig pligt mot sina mördade
kamrater, när han begagnade sig af första
lämpliga tillfälle att utföra en liknande
bedrift.
De senaste underrättelserna från skåde-
platsen för dessa sorgliga scener äro icke
heller särdeles egnade att hos indianerna
uppväcka förtroende för deras besegrare. Då
nomligen en liten skara tillfångatagna Modoc-
indianer vapenlösa eskorterades till general
Davis läger, blefvo de öfverfallna af ett
band kolonister, som mördade flere af dem
innan soldaterna kunde försvara dem.
Det är ett sorgligt faktum, att öfverallt,
der en kraftig och civiliserad nation, som
har anlag för kolonisation, tränger fram,
slutar det alltid med atrotande af de infödda
stammarne. Åtskilliga regeringar i Förenta
Staterna ha gjort försök att få indianerna
att nedsätta sig å de s.k. Sreservationerna
— landsträckor, som uteslutande förbehållas
ändianerna — och lära dem att gräfva och
plöja, läsa och -skrifva. Men olyckligtvis
ba alltid rödskinnens böjelser varit desamma,
som hystes af Ismaels roflystna-efterkom-
mande, hvilkas hand var mot en hvar främ-
ling, som mötte dem. Från andra sidan sodt
tyckes ock den anglosachsiska rasen ha stor
svårighet att i sig upptagas och med sig
amalgamera lägre raser, och som kolonisa-
tionen nu med jättesteg går framåt i the far
West, skall den dag måhända icke vara af-
lägsen, då vi få läsa historien om det sieta
rödskinnet.
Slafhandeln upphäfd i Zanzibar.
I måndags anlände till Eagland den väl-
komna underrättelsen, att det lyckats Stor-
pritaniens ombud, sir Bartle Frere, att
förmå sultanen af Zanzibar underteckna ett