Re Utrikes-Nyheter. Kejsar Wilhelms helsotillstånd. I tidningar från Berlin säges det, att kejsaren åter är på bättringsvägen. I korrespondenser till sfätyska och österrikiska blad påstås tvärtom, att hans illamående är mycket hårdnackadt, BSärskildt säges, att det nar infunnit sig en tunghet i hufvudet och en slöhet i tanken, som ha förmått läkarne att på det bestämdaste förbjuda homom hvarje sysselsättning med statsangolägenheter. Enligt Libertd har franska sändebudet i Berlin, Gontaut-Biron, tills vidare uppskjutit sin ferieresa till Paris på grund af kejsarens helsotillstånd. Kejsarens resa till Wien kommer icke att ega rum. Deremot skall kejsarinnan Augusta den 24:de dennes begifva sig dit, för att aflägga ett besök hos det österrikiska kejsarparet och å sin gemåls vägnar tacka, för änbjudningen. De sista Modoc-indianerna. Slutscenen i det drama, som kallas ModocKriget, är nu sannolikt utspeld. Kapten Jack och hang kamrater ha väl nu redan gått till de lyckliga jagtmarkerX, som efter dessa Fildars tro skola finnas i en annan, bättre verld. Med dem är således sista återstoden af Modoc-stammen, en gång den mäktigaste och starkaste i Nordamerika, försvunnen. En hvar, som har gladt sig åt Coopers lifliga och spännande skildringar i hans Hjortdödaren, Den siste MohikanenX m. fl., har sannolikt med en känsla af medlidande läst berättelserna om de sista Modocs strider, nederlag och utrotning, Måhända hyser han ock något tvifvel om huruvida icke de hvies uppförande mot denna olyckliga stam kan ha framkallat dess lömska anfall på general Camby. Lika väl som vi måste. akta oss för att anse Coopers YUncas för någon typ för de Sröde männenX, enär dessa visa en lömskhet och en barbarisk grymhet mot de olyckliga kolonister, som bo i deras närhet, hvilken grymhet berättigar till utöfvandet af stränga repressalier, lika väl kan man icke neka, att de hvites uppträdande icke alltid är egnadt att bibringa indianerna någon aktning för deras besegrares ord. Så hade just Kapten Jack, jemte några af hans stams äldste för några år sedan blifvit inbjudna till en sådan öfverläggning, som nyligen kostade general Camby lifvet. Medan de nu fredligt talade tillsammans, öfverföllo de hvite plötsligt sina gäster och ihjälsköto de flesta af dem. En dylik trolöshet framkallar i indianens hjerta en glödande törst efter hämd, och denna måste förr eller senare släckas, Kapten Jack, som undgick det fega blodbadet, har derföre ansett sig uppfylla en helig pligt mot sina mördade kamrater, när han begagnade sig af första lämpliga tillfälle att utföra en liknande bedrift. De senaste underrättelserna från skådeplatsen för dessa sorgliga scener äro icke heller särdeles egnade att hos indianerna uppväcka förtroende för deras besegrare. Då nomligen en liten skara tillfångatagna Modocindianer vapenlösa eskorterades till general Davis läger, blefvo de öfverfallna af ett band kolonister, som mördade flere af dem innan soldaterna kunde försvara dem. Det är ett sorgligt faktum, att öfverallt, der en kraftig och civiliserad nation, som har anlag för kolonisation, tränger fram, slutar det alltid med atrotande af de infödda stammarne. Åtskilliga regeringar i Förenta Staterna ha gjort försök att få indianerna att nedsätta sig å de s.k. Sreservationerna — landsträckor, som uteslutande förbehållas ändianerna — och lära dem att gräfva och plöja, läsa och -skrifva. Men olyckligtvis ba alltid rödskinnens böjelser varit desamma, som hystes af Ismaels roflystna-efterkommande, hvilkas hand var mot en hvar främling, som mötte dem. Från andra sidan sodt tyckes ock den anglosachsiska rasen ha stor svårighet att i sig upptagas och med sig amalgamera lägre raser, och som kolonisationen nu med jättesteg går framåt i the far West, skall den dag måhända icke vara aflägsen, då vi få läsa historien om det sieta rödskinnet. Slafhandeln upphäfd i Zanzibar. I måndags anlände till Eagland den välkomna underrättelsen, att det lyckats Storpritaniens ombud, sir Bartle Frere, att förmå sultanen af Zanzibar underteckna ett