- TÄAV —
tjenst? Detta synes mig vara ett något be-
synnerligt resultat.
Innan Croizmore svarade, kastade han en
förstulen blick på aposteln Benoist, som fort-
farande förblef tyst; derpå återtog han i hyck-
lande ton:
— Herr markisen hade dömt mig att hän-
gas; men han gaf mig nåd, så att jag fick
behålla lifvet. Jag skall aldrig kunna fullt
vedergälla honom för hans mildhet genom mitt
nit och min hängifvenhet.:.-.
Äfven Maurevert kastade nu en blick på
Benoist; och som han förmodligen ansåg det
otjenligt att vidare tala om samma ämne, ytt-
rade han härefter:
— Nå väl, mina herrar, eftersom vi äro
så goda vänner, vill jag vara uppriktig mot
er och rent ut säga, att er närvaro på detta
ställe och i denna stund besvärar mig på det
högsta. Skulle ni ej kunna lemna mig en-
sam här? Jag försäkrar, att ni derigenom skul-
le göra mig en verkligt stor väntjenst.
— Det. går icke an, kapten, svarade Be-
nojst i tvär ton.
— Aha! tänkte Maurevert; markis de la
Tremblays måste vara i huset.
— Åtminstone, fortfor kaptenen, i det han
tog Croixmore under armen, behöfva ni väl
ej stå, gom ett par andra statyer, precis på
denna fläck? Att ställa sig så der midt fram-
för ett enstaka hus vittnar om en stor brist
på takt, som visserligen ken ursäktas i lands-